Hormozgan

Provinsen Hormozgan har en area motsvarande 70712,06 km2 enligt landsuppdelningen år 1391 SH (2012 e.Kr.) och är landets åttonde största provins. Denna provins är Irans sydligaste provins och ligger norr om Hormuzsundet. Provinsen gränsar till provinsen Kerman i norr och nordöst, provinserna Fars och Bushehr i nordväst och väst, provinsen Sistan och Baluchistan i öst och Persiska vikens varma vatten och Omanbukten i söder. Staden Bandar Abbas är centrum i provinsen.

Förutom en tunn strandremsa, högst 30 km från havets strand där vädret är varmt och fuktigt, och relativt höga bergs- och slättområden i norr nära gränsen mot Kerman och Fars där vädret är halvmåttligt, är vädret i resterande områden i Hormozgan varmt och torrt. Generellt sett påverkas provinsen Hormozgan av ökenväder och har långa och varma somrar och korta och milda vintrar.

Provinsens väder påverkas av olika nordvästliga och sydliga luftströmmar och generellt sett är det torrt och det regnar lite. Nederbörden sker oftast i form av skurar och översvämningar under vintermånaderna och en ofantlig mängd flytande vatten förflyttas från en yta större än 100 000 km2 i provinsens olika avrinningsområden till Persiska viken och Omanbukten. I Hormozgan blåser även olika vindar under hela året beroende på årstid och de viktigaste av dem är Bad-e Shomal (nordvinden), Qos (vindbågen), Na’shi (kadavervinden), Soheyli, Lavar, ’Aqrabi (skorpionvinden), Ayyobi och Bahri (havsvinden). Vinden Lavar kommer speciellt i provinsens varma och torra ökenområden och är även känd som ”vindens eld”.

Staden Bandar (hamn) Abbas är centrum i provinsen Hormozgan och räknas idag som en av Irans 20 största städer och centrum för landets viktiga ekonomiska och handelsmässiga aktiviteter. Dess tidigare namn var Bandar Gombron. Som landets största ingång och utgång hade Bandar Abbas en väldigt värdefull roll i att importera landets förnödenheter under tiden för Iraks påtvingade krig mot Iran eftersom Abadans och Khorramshahrs viktiga hamnar attackerades av fienden. Denna stad, som ligger i slutet av Persiska viken och Persiska vikens och Omanbuktens gemensamma del av huvudvägen, spelar just nu även en viktig roll för landets import och export.

Landets viktiga havsrelaterade och infrastrukturella anordningar såsom Bandar Shahid Raja’ie, Bandas Abbas oljeraffinaderi, Almahdi aluminiumfabrik, Hormozgan aluminiumfabrik, Persiska vikens skeppsbygge, Hormozgans stål och cement är bland denna provins starka ekonomiska centrum. Provinsen Hormozgan är landets lönsammaste provins, men tyvärr hamnar den på 24:e plats bland Irans provinser sett till budgetfördelning.

Geografisk position

Provinsen Hormozgan är Irans sydligaste provins och ligger vid Persiska vikens och Omanvikens stränder. Hormozsundet är en av regionens känsligaste och livskraftigaste vattenvägar. Den historiska staden Bandar Abbas är centrum i provinsen och är i dagsläget en av Irans 20 största städer. Staden anses vara ett centrum för landets viktiga ekonomiska och handelsmässiga aktiviteter. Bland provinsen Hormozgans andra viktiga städer kan man nämna bl.a. Abu Musa, Bandar-e Jask, Bandar-e Langeh, Haji Abad, Rudan (eller Dehbarez), Qeshm, Kish, Minab, Tonb-e Bozorg och Tonb-e Kuchak.

 

Väder

Provinsen Hormozgan är en av Irans varma och torra regioner och dess klimat påverkas av halvökenväder och ökenväder. Vid strandremsan är vädret väldigt varmt och fuktigt under somrarna och väldigt måttligt under vintrarna.

 

Historia och kultur

Provinsen Hormozgan har en flera tusen år lång historia. Hormozgans hamnar och öar har haft en särskild betydelse och ställning under olika perioder innan islam. Persiska havet/Omanviken och dagens Persiska viken, som provinsen Hormozgan även ligger bredvid, anses vara ett av världens äldsta hav. Det finns utspridda dokument som baseras på grekiska historikers texter om Persiska viken fram till 300-talet f.Kr. Tydligen har det levt folkgrupper vid Persiska vikens västra stränder och Irans sydvästra slätter väldigt långt bakåt i tiden. Det finns även belägg på uppkomst och expansion av navigation under den antika perioden. Bland annat kan man hänvisa till babyloniernas navigering i Persiska viken under 600-talet f.Kr. Det första säkra dokumentet gällande navigation i Persiska viken hör till en av den makedonske Alexanders amiraler Nearchus tid. År 1506 e.Kr. omringade portugeserna Hormoz ö för att skydda Portugals intressen gentemot egyptiska och venetianska affärsmän. Hormoz hamn ansågs vid den tiden vara nyckeln till affärer i Persiska viken. Kung Abbas I avslutade portugesernas styre i Hormoz ö och Persiska viken m.h.a. engelsmännen. Efter första världskriget fick Persiska viken en ekonomisk betydelse och blev strategiskt viktig i formen av det viktigaste oljecentrumet i världen och en viktig källa för industriell tillväxt. Provinsen Hormozgans strategiska situation fick utländska regeringar och länder att visa en speciell uppmärksamhet mot denna region.

Hezareh fästning (Qal’eh-ye Hezareh (Bibi Minou))

Hezareh fästning är den enda historiska byggnaden som finns i staden Minab. Folk är övertygade om att två systrar vid namn Bibi Minu och Bibi Nazanin byggde denna stad förr i tiden. Denna fästning var det lokala regeringscentrumet fram till slutet på qajarernas tid.

Underjordsstaden (Shahr-e Zirzamini)

Kishs underjordsstad/akvedukt är mer än 2500 år gammal och har försett öns invånare med drickbart sötvatten, men nu har den omvandlats till en häpnadsväckande underjordisk stad med en area på över 10 000 m2. Denna underjordiska kulvertstad ligger 16 meter under jorden. Dess tak är 8 meter högt och största delen av det är täckt av fossiler, snäckor och koraller som är flera miljoner år gamla enligt experter.

Den historiska staden Harireh (Shahr-e Tarikhi-e Harireh)

Den antika staden Harirehs omfattning av sänkor, höjder och ruiner har en area på ca 120 hektar. Denna storlek talar om att det fanns en stor och blomstrande stad i denna region under en tid och som gav plats åt en stor befolkning. Det som finns kvar från denna stad idag är en volym av stadsarkitektur.

Portugesernas fästning (Qal’eh-ye Portoghali-ha)

Denna fästning byggdes år 1621 e.Kr. på Qeshm ö på den spanska kungens befallning. Fästningen har två murar och torn i fyra hörn. Inuti fästningen finns det fortfarande ett par rostiga kanoner.

Namakdan grotta (Ghar-e Namakdan)

Denna grotta är världens största saltgrotta med en längd på 6850 meter. En del av bergen på Qeshm ö har omvandlats till saltberg och saltgrottor p.g.a. ansamlingen av salt från havsvattnet.

Bland provinsens andra historiska centrum och turistmål kan man nämna bl.a. Kharbas grottor, Bad Afshans steninskriptioner, fästningarna Khamir och Lashtan, Bandar Abbas stora museum, öarna Qeshm och Kish och Khurgu varmvattenkälla.

Souvenirer och hantverk

I provinsen Hormozgan har inhemska hantverk en speciell ställning i folkets kultur och traditioner. Traditionella broderier är några av de viktigaste hantverksinriktningarna och är en del av denna regions kvinnors och flickors oskiljaktiga inhemska täckning. Keramiska produkter, bastprodukter, traditionell vävning, krukmakeri, broderier med bl.a. guld, silver och andra metaller, mattor, filtar, tält, chanteh-vävning, shirikipich (en sorts markduk), olika typer av marinhantverk och även dadlar anses vara några av provinsens hantverk och souvenirer.

Lokal mat

Det lagas speciella lokala maträtter i provinsen Hormozgans olika stads- och byområden varav man kan nämna bl.a. ångkokta räkor, hariseh, qabuli, kubeh, olika sorters fiskrätter (havari, suri och hur), räkor och potatis, beryani, kalikut, pekareh (pakura), do-piyazeh, ab piyazeh, mahyaveh, karlang, suragh, rostad fisk, ’ankas (bläckfisk), palshk (musslor), khurak-e singu (krabba), ma’jun-e daryayi (havsröra), kuseh kababi, kolomba, zibun, muflak, hala (katugh och ägg), khorma rowghani, olika sorters grytor, bröd och ättikslag.

Lokal musik

Provinsen Hormozgans musik, som är inspirerad av regionens varma natur och är full av passion, energi och värme, påminner om folkets ansträngningar och strävanden i olika delar av deras liv. Befolkningssammansättningen är av stor vikt vid studier om regionens musik. I denna region lever det förutom lokala invånare även andra folkgrupper såsom människor vars förfäder för väldigt länge sedan invandrat från Afrika. Enligt vissa vetare har musiken vid södra Irans stränder en djup och rotfast relation till afrikansk inhemsk musik. ”Sabalu”, som är en av de vanliga formerna i den lokala musiken, är sång som kombineras med instrumentet dayereh. Sabalus dans och musik är influerad av afrikansk musik. ”Yazleh” är en annan vanlig form i den lokala musiken. Yazleh spelas av en grupp oerfarna recitatörer och utförs endast med handklappningar. ”Liva” är en annan typ av inhemsk hamnmusik som är influerad av arabisk och afrikansk musik, och som spelas speciellt vid Zanzibars stränder. Musiken ”zar” är även ett annat minnesmärke från regionens förflutna. Under zarceremonier används olika musikinstrument. Ett av detta instrument heter tabireh/tanbureh, som endast spelas av Baba Zar (ifall ledaren är en man; Mama Zar om det är en kvinna) eller av någon annan person som Baba Zar ger sin tillåtelse till. Utöver lokal musik är även religiös musik väldigt vanlig i provinsen. Enligt regionens invånare har religiös musik, speciellt den typ av musik som spelas under månmånaden muharram, en väldigt stor betydelse.

Comments are closed.