Mazandaran

Provinsen Mazandaran (Mazeron eller Mazenderon på mazenderani) ligger i norra Iran vid kusten mot Mazandarans hav (Kaspiska havet) och har en area motsvarande 23841,64 km2 enligt landsuppdelningen år 1391 (2012 e.Kr.). Denna provins är landets 18:e provins sett till dess storlek och är en av landets mest befolkade regioner och även den rikaste av dem sett till olika underjordiska källor.

Provinsen Mazandaran har det äldsta bofasta folket i världen.  Den 14 Aban (5 november) kallas för ”Mazandarans dag” i Iran. Irans högsta punkt (Damavand berg) och lägsta punkt (Kaspiska havet) finns i denna provins. Sett till turistattraktioner och sevärdheter ligger den på första plats i Iran och i detta fält får den en hög inkomst från skogar, slätter, berg och havet.

Provinsen gränsar till Kaspiska havet i norr, provinserna Tehran, Semnan, Alborz och Qazvin i söder, provinsen Gilan i väst och provinsen Golestan i öst. Med hänsyn till existensen av hav, berg och skogar delas provinsen in i två regioner; en region med måttligt och fuktigt väder och en med bergsväder.

1 – Regionen med måttligt och fuktigt väder: Existensen av Kaspiska havet (världens största sjö) och bergskedjan Alborz och dessa två natursymbolers närhet till varandra har skapat ett måttligt och fuktigt väder från slättområden till utlöpare norr om Alborz. Dess somrar, speciellt vid havets stränder, är varma och fuktiga och dess vintrar är måttliga och fuktiga och det bildas sällan is.

2 – Regionen med bergsväder delas själv in i två vädertyper; en med måttligt bergsväder och en med kallt bergsväder. Långt avstånd till havet och successiv ökning i höjd på slättmarker har skapat speciella väderförändringar i regionen, på sådant vis att det finns måttligt bergsväder med kalla vintrar och långa isperioder och korta och måttliga somrar på höjder 1800-3000 meter över havsytan. På höjder 3000 m.ö.h. då lufttemperaturen minskar extremt är det kalla vintrar med långa isperioder och korta och torra somrar. I dessa områden snöar det oftast och på viktiga höjder, såsom Takht-e Suleyman och Damavand, har det skapats naturliga kalla reservoarer. Den genomsnittliga nederbörden i denna provins är mindre än vad den är för provinsen Gilan.

Provinsen Mazandarans centrum, Sari kommun, räknas tillhöra provinsens största stad sett till dess storlek och den mest befolkade staden i provinsen. Eftersom provinsen Mazandaran ligger vid världens största sjös sydliga stränder kallas den för ”Mazandarans hav”, ”Kaspiska havet” eller ”Khazar hav”, och även grannskap till detta havs fyra länder, alltså Turkmenistan, Kazakstan, Ryssland och Republiken Azerbajdzjan, och att den ligger norr om metropolregionen Tehran (Irans huvudstad) har den en särskild geografisk och strategisk position.

Folket talar persiska och dialekten mazenderani i provinsen. Dialekten mazenderani eller tabari är en kvarleva från de gamla iraniernas språk (mellanpersiska), som påverkades senare och mindre än övriga språk av främmande språk, såsom arabiska, mongoliska och tatariska. Denna dialekt är vanlig ungefär överallt i provinsen. Mazandaranierna kallar sig själva för gilaker och sitt språk för gilakiska.

Geografisk position

Provinsen Mazandaran ligger i norra Iran vid Kaspiska havets kust. Denna provins delas in i två delar sett till dess natur; en kustlig slätt och en bergsregion. Staden Sari är centrum i provinsen Mazandaran, och några andra av dess viktiga städer är bl.a. Neka, Amol, Babol, Behshahr, Tonokabon, Chalus, Ramsar, Qaem Shahr, Mahmud Abad och Nowshahr.

 

Väder

Provinsen Mazandarans väderförhållanden påverkas bl.a. av latituden, Alborz bergs höga altitud och höjden ovanför havsytan. Just dessa faktorer har gett upphov till uppkomst av två typer av väder i regionen; ett måttligt kaspiskt väder som är varmt och fuktigt under somrarna och måttligt och fuktigt under vintrarna, och ett måttligt bergsväder som är kallt och isigt under vintrarna och måttligt och kortvarigt under somrarna.

Historia och kultur

Arkeologiska studier i grottorna Kamarband och Hutu i Behshahr visar på att människor bott i Mazandaran ca 9500 år f.Kr. Dagens Mazandaran är en del av ett större landområde som kallats för ”Farashuragar” och ”Patiskhargar” i historiska texter. Det landsområdet har kallats för ”Pateshvarish” i Bisotuns inskription från akemenidernas tid. Tabariterna och de folkgrupper som bott i denna region presenteras ständigt som de bästa skyttarna, bågskyttarna, slungarna, svärdsmännen och spjutkastarna i de akemenidiska kungarnas krig mot andra regeringar. Den grekiske geografen Straben har kallat denna region för ”Parkhavateres”. På grund av speciella klimatförhållanden har Tabarestan (Mazandaran) sedan forntiden varit en plats och bas för olika regerande folkgrupper. Atu Fardat (eller Farhad Parter) är den förste personen som nämnts som regent över Tabarestans landområde i historieböcker. På grund av närhet till parternas landområde och regering kontrollerades Tabarestan i själva verket av parternas regering fram till dess kollaps. Namnet ”Mazandaran”, som geografiskt sett utgjort en stor del av Tabarestan, ersatte namnet Tabarestan fr.o.m. omkring 1300-talet e.Kr.

Resket torn (Borj-e Resket)

Resket torn ligger i Farims distrikt och dateras till 1100-talet e.Kr. Utöver tornets arkitektoniska verk, som är intressanta i sitt eget slag, har det två rader av inskriptioner med en kufisk gulzarskrift och en sassanidisk pahlavidisk skrift vilket har utökat dess betydelse.

Safi Abads palats (Kakh-e Safi Abad)

Safi Abads palats ligger ovanpå ett berg i Behshahr och är en historisk och enastående byggnad från safavidernas tid.

Veresk bro (Pol-e Veresk)

Denna bro har byggts i Veresk dal i Savad Kuh kommun och den blev känd som Pol-e Piruzi (Segerbron) under andra världskriget.

Lajim torn (Borj-e Lajim)

Detta torn ligger i Savad Kuh kommun och har registrerats i listan för Irans nationella verk. På tornets övre del har två tegelinskriptioner med pahlavidisk sassanidisk skrift och kufiskrift installerats.

Nima Yushijs hus (Khaneh-ye Nima Youshij)

Ali Esfandiari, känd som Nima Yushij, föddes i Yush by i Nur kommun. Han grundade den nya stilen i persisk poesi som blivit känd som ”shahr-e no” (den nya staden). Den högrankade moderna nyskaparen Nima Yushijs hus ligger i Yush by.

Några andra historiska centrum och turistmål som finns i provinsen är bl.a. Chaykhoran palats, Davazdah Pelleh bro, Babol palats, Kandolus museum och kulturcentrum, Babol (Ganjineh) museum, Museet för hantverk och traditionella konstverk, Ab Siyah mineralvattenkälla, Bam Bameh grotta, Dasht-e Naz vildlivsreservat och Si Sangan skogspark.

Souvenirer och hantverk

Provinsen Mazandarans viktigaste hantverk och souvenirer är bl.a. kelim, jajim, keramikkärl, kärl och statyer i trä, filtar, olika sorters syltar och ättikslag och olika sorters saftdrycker såsom saft på apelsinblomma och surkörsbär.

Lokal mat

Några av provinsen Mazandarans lokala maträtter är bl.a. aghuz mosamma (med valnötter), tah chin, torsh torshu, do pati, espenasak, pumpasoppa, esfenaj marji, kahi anar (med pumpa), naz khatun, qaliyeh, khuresht-e alu och aghuznun.

Lokal musik

Såsom på resterande platser i Iran är musiken integrerad i och kopplad till människornas liv i Mazandaran. Mazandarans musik har en iögonfallande roll på risfält, i skogar och hav, under seder vid glädje och sorg och i samband med religiösa ceremonier. Mazandarans musik innehåller sånger som spelas med olika melodityper (maqam) och med en form av recitation. Amiri, katuli, valak sara, turi (tabari) och talbak (talba) är några av de vanligaste melodityperna Mazandarans musik.

Chavush- och nowruzrecitation och ta’ziyeh (sorgemusik) är några andra melodityper som förekommer i vanlig musik i Mazandaran. De vanligaste instrumenten i Mazandaran är även lalehva (flöjt), do tar, kamancheh, neqareh och sorna. Det är också vanligt att seh tar, tar och tonbak används bland folket i Mazandaran. En del av Mazandarans inhemska folk använder sig av de tidigare nämnda instrumenten när de spelar musik.

Comments are closed.