Lorestan

Provinsen Lorestan ligger i sydvästra Iran och har en area motsvarande 28293,99 km2 enligt landsuppdelningen år 1391 SH (2012 e.Kr.) och är Irans 13:e provins sett till dess folkmängd. Provinsen gränsar till provinsen Hamedan i norr, provinsen Markazi i nordöst, provinsen Esfahan i öst, provinsen Khuzestan i söder, provinsen Ilam i väst och provinsen Kermanshah i nordväst.

Generellt sett är provinsens väder måttligt p.g.a. existensen av många floder och berg och provinsen har regelbundna årstider. Nederbörden är relativt lämplig i provinsen och det är kalla vintrar med mycket snö och milda och fuktiga somrar i dess bergsområden. Existensen av vidsträckta slätter och djupa dalar har delat in provinsen i tre delar sett till dess väder:

1- Den kalla bergsregionen är i områden mer än 1400 meter över havsytan och inkluderar kommunerna Borujerd, Azna, Aligudarz, Aleshtar och Nurabad.

2 – Den måttliga centrala regionen med en relativt lägre altitud inkluderar Khorramabads kommuner och en del av Kuhdasht kommun och Dowreh distrikt.

3 – Den varma södra regionen inkluderar kommunen Pol-e Dokhtar och en del av Kuhdasht kommun och Papi distrikt.

På grund av sådana klimatiska välsignelser har provinsen Lorestan ett av de rikaste nätverken av rinnande vatten med permanenta och säsongsmässiga dricksvattenstationer. De vattenfyllda floderna Seimare, Kashkan och Cesar utgör provinsens livsartärer.

Namnet Lur skådades för första gången under 300-talet AH efter arabernas invasion i Iran i formerna Al-Luriyyah, Lariyyah, Bilad al-Lur och Luriyyah i texter som finns kvar från den perioden. Under 2000-3000-talet f.Kr. bosatte sig vissa migrerande folkgrupper genom att beslagta landsområdet Mesopotamien (landet mellan de två floderna) i bergskedjan Zagros. Dessa folkgrupper har kallats för ”lulubier”, ”mannaer”, ”kassiter”, ”gutier”, ”naydier”, ”amadaer” och ”parsvaer” enligt babyloniska, assyriska och elamitiska inskriptioner och i verk som finns kvar från Sargon av Akkad (2030-2048 f.Kr.).

Historiker tvivlar på att lulubier och mannaer var arier. Men historiska belägg visar på att kassiter levde i det nuvarande Lorestan 1600 år f.Kr. och omfattningen av deras styre sträckte sig från norra och östra Lorestan till runt omkring Hamedan. Folkgruppen kassiter fick kontroll över staden under 1000-talet f.Kr. med avsikten att beslagta Babylonien. Efter deras första förlust mot Hammurabi (Babyloniens regent) kunde de till slut ta över Babylonien och etablera den andra kedjan av kungar där. Efter det forntida riket Elams utplåning av denna nya kedja (under 1000-talet f.Kr.) retirerade kassiterna mot Zagros och blev skyldiga att betala skatt till Ilam. Fram tills att Alexander av Makedonien fick makt över denna region gjorde denna folkgrupp motstånd såsom en mur gentemot assyriernas expansionism i de östra delarna. Efter en period nådde detta bergsfolk en gräns att kedjan av akemenidiska kungar skickade gåvor till bergsstammarna mitt på vägen då de färdades från Fars mot Shush eller från Babol mot Ekbatan för att de skulle hålla vägen säker för dem.

Lingvistiska och kulturella undersökningar visar på lurernas folkliga kontinuerliga relation med andra iranska folkgrupper, speciellt parsigrenen. Mellan tredje och första årtusendet f.Kr. under ariska folkgruppers migrering kom en gren av dessa folkgrupper som kallas för kassiter och beblandade sig med regionens inhemska folk och på så vis uppstod ett nytt släkte som senare blev känt som lurer.

Geografisk position

Provinsen Lorestan ligger i västra Iran och är en bergsregion som inte har några plana områden förutom ett par alluviala dalar och små slätter. Staden Khorram Abad är centrum i provinsen, och Borujerd, Aligudarz, Dorud, Kuhdasht, Azna, Delfan, Selseleh och Pol-e Dokhtar är några andra av dess viktiga städer.

Väder

Sett till klimat och meteorologi är provinsen Lorestan ett region med fyra säsonger och har ett varierande väder. Denna variation går fullständigt att skåda från norr till söder och från öst till väst. På vintern är det behagligt och regnigt i söder samtidigt som det snöar, är häftiga snöstormar och är extremt kallt i norr.

Historia och kultur

Enligt många arkeologer var regionen Lorestan en boplats för olika folkgrupper för 40 000 år sedan, men p.g.a. avsaknad av släktgrenar så har deras identitet varit okänd. På den tiden levde förtidsmänniskor i grottor och försörjde sig med att jaga och samla vilda bär. Enligt arkeologiska fynd har denna region ansetts vara en av människans första forntida bosättningsplatser som människan successivt kunde passera sina utvecklingsfaser i från tidigpaleolitikum, mellanpaleolitikum, senpaleolitikum och urbanisering. Således anses Lorestan vara ett viktigt centrum arkeologiskt sett och är ett av de sällsynta landområden som människan jobbat med djurhållning och jordbruk i. Under det tredje och fjärde årtusendet f.Kr. bosatte sig migrerande folkgrupper i Zagros bergskedja och tog över Bayn al-Nahrayn (dagens Dorud). Enligt babylonska, assyriska och elamitiska inskriptioner var de som bodde i Zagros bergskedja stammar såsom lulubier, mannaer, kassiter, gutier, amadaer och parsvaer.

Falak al-Aflak fästning (Qal’eh-ye Falak al-Aflak)

Falak al-Aflak fästning ligger ovanpå en antik och naturlig kulle i staden Khorram Abads centrum. Detta värdefulla byggnadsverk är rektangulärt och består av åtta vakttorn och två gårdar. Några av denna enorma byggnads anmärkningsvärda aspekter är existensen av fästningens 42 meter djupa brunn i den första gården och nödutgången på den andra gården. Denna byggnad byggdes under sassanidernas tid och är just den kända fästningen som är känd som ”Shapur Khast”.

Shapuri bro (Pol-e Shapouri)

Denna bro ligger två km sydväst om Khorram Abad och väster om den antika staden Izad Khast. Bron är ett av de arkitektoniska mästerverk som finns kvar från sassanidernas tid.

Borujerds stormoské (Masjed-e Jame’-e Boroujerd)

Denna gamla moské ligger i östra Borujerd och är en av staden Borujerds historiska och intressanta byggnader som byggdes på 800-talet e.Kr.

Några av provinsens andra historiska centrum och turistmål är bl.a. 1100-talets steninskription, målningarna i Dusheh grotta, Sarab Changayis steninskription, Chal Khatun bergstopp, den antika grottan Tamandar, den historiska byn Arman, Ab Sefid vattenfall, Snötunneln, Laleh Vazhgun slätt i Khalil Abad by och Gugerdi Khushab vattenkälla.

Khorram Abads stormoské (Masjed-e Jame’-e Khorram Abad)

Khorram Abads stormoské byggdes år 970 AH på befallning av Shah Rostams (en av Lilla Lurs atabeger) fru.

Souvenirer och hantverk

Med hänsyn till provinsen Lorestans komposition av en nomadisk, lantlig och urban befolkning delas även hantverken in i två typer; nomadiska och lantliga hantverk och urbana hantverk. De nomadiska och lantliga hantverken är bl.a. siah chador (svarta tält), mattor, kelim, mönstrade tyger, jajim och traditionella färgade tyger. De urbana hantverken utgörs bl.a. av svarvade träföremål, silverföremål, hattar och filtar, mattor och kelim. Utöver detta anses även Lorestans honung vara en av provinsens souvenirer.

Lokal mat

Några av provinsen Lorestans lokala maträtter är bl.a. khuresh-e qalieh torsh, shamikebab, saghdu, ash-e tarkhineh, auberginesoppa, vinbladsdolmas, borujerdikebab, qavuyat, tuf-o kashk och qaghnat.

Lokal musik

Lurmusik är en av ”radifmusikens” källor vars viktiga del även påverkat Irans officiella musik (radif) m.h.a. kamancheh och traditionell kamanchehmusik. Lorestans lokala musik är begränsad mugamiskt sett och spelas vanligtvis i ”dastgah-e mahur”. Lorestans musik har delats in i fyra delar; arbetsmusik, ceremoniell musik, bröllopsmusik och dagsmusik. Lurmusiken är rik på ord, och viktigare än allt så karaktiseras den av en anda av mod och berättande. De viktigaste melodierna som spelas i provinsen Lorestan är ”kungabrevssång” som tillhör den episka musiken och som vanligtvis spelas i ”chahargah”. ”Bozmiri” reciteras för det mesta då boskap försvinner. Kamancheh, flöjt, sorna, dohol, tonbak, duzleh och tamireh är några av provinsen Lorestans musikinstrument.

Comments are closed.