Gilan

Provinsen Gilan ligger i norra Iran och har en area motsvarande 14041,893 km2 enligt landsuppdelningen år 1391 SH (2012 e.Kr.). Provinsen gränsar till Kaspiska havet och Republiken Azerbajdzjan i norr, provinsen Ardabil i väst, provinserna Qazvin och Zanjan i söder och provinsen Mazandaran i öst.

Eftersom provinsen Gilan ligger vid Kaspiska havet har den ett måttligt och fuktigt väder, och regn faller inte proportionerligt över hela provinsen. Bergskedjan Alborz, med en genomsnittlig altitud på 3000 meter, är som en vägg i västra och södra Gilan, och det finns ingen annan högtrafikerad väg till Irans andra landsområden förutom via Manjil dal. Bergens minsta avstånd till Kaspiska havet (från Haviq i Talesh kommun) är ca 3 km och deras största avstånd till havet (från Emamzade Hashem, på vägen mellan Rasht-Qazvin) är ca 50 km.

Staden Rasht är centrum i provinsen Gilan och är känd som det silvriga regnets stad. Dess namn nämndes för första gången i boken Hudud al-’Alam, som skrevs år 372 AH, med egenskapen av att vara ett stort område. Rasht var först en by som låg mellan de två floderna Gohar Rod och Siah Rod, och av denna anledning har den även en lång historia. Men sett till dess stadshistoria nämnde Hamdallah Mustawfi stadens namn för första gången under 700-talet AH. Staden Rashts välstånd började fr.o.m. den safavidiska kungen Abbas tid då den var i formen av en by på den tiden, och under qajardynastins tid växte den p.g.a. den ekonomiska tillväxten mellan Iran och Ryssland.

Staden Rashts orters gamla namn, som för det mesta visar på dess tidigare invånares yrken, har även nämnts i reseskildringar och är idag kända vid deras gamla namn förutom två tre stycken av dem. De flesta av dem är enligt följande: Sagherisazan, Rodbartan, Khomiran Zahedan, Dabbaghian, Kuzehgaran, Khomiran Chehel tan, Chelleh Khaneh, Chamarsara, Ostadsara, Paskyab, Sorkhbande, Atashgahe Biston, Seyqalan, Zarjoob, Kiab, Sabzeh Meydan, Do Baradaran (Chahar Baradaran) m.fl.

Provinsen Gilans historia sträcker sig till perioden innan den sista istiden (mellan 50-150 000 år sedan) med stöd från arkeologiska utgrävningar och tecken. Provinsen Gilan, som nämnts vid namn ”Varna” i Avesta, är ett antikt centrum för olika folkgrupper, varav de två folkgrupperna gilaker och daylamiter är de kändaste av dem. Grekerna kallade detta landsområde för Cadusii. Vissa forskare anser att Cadusii tillhör Irans inhemska folk som fanns innan arierna kom till detta landsområde.

Enligt den ryske Diakonoff låg kaspiernas, kadusiernas och gilakernas (gilans) skogsfyllda områden i norr i medernas land för ca 3000 år sedan. Gilakerna var även fullständigt självständiga under medernas tid vid makten. Under 500-talet f.Kr. enade sig gilakerna med Kyros II och störtade medernas styre. Under sasanidernas tid förlorade Gilan sin självständighet och Ardashir I erövrade Gilan m.h.a. en armé beståendes av 30 000 manliga soldater och ca 10 000 ryttare. Gilan hade en iögonfallande framgång under slutet av qajardynastins tid och blev en port mot Europa. Under den konstitutionella revolutionen hade gilanborna även en viktig roll i att göra revolutionen framgångsrik.

Geografisk position

Provinsen Gilan ligger i norra Iran bland bergskedjorna Alborz och Talesh och vid Kaspiska havets stränder. Staden Rasht är centrum i provinsen, och några av dess andra viktiga städer är bl.a. Astara, Astaneh-ye Ashrafiyeh, Bandar-e Anzali, Rudbar, Rudsar, Shaft, Sume’eh Sara, Fuman, Lahijan och Langrud.

Väder

Generellt omfattas provinsen Gilan av en måttligt och fuktigt klimat och är den fuktigaste regionen vid Kaspiska havets södra stränder. Närheten till Kaspiska havet, blåsten av lokala vindar såsom Garmish och Manjil, altituden och utsträckningen av västra Alborz bergskedja och Talesh bergskedja, förflyttningen av de norra och västliga luftströmmarna och täta skogar hör till de viktigaste faktorerna bakom provinsens väder.

Historia och kultur

Enligt en del indikationer och arkeologiska utforskningar sträcker sig Gilans historia till perioden innan den senaste istiden (50 000-150 000 år sedan). I samband med ariernas och andra folkgruppers migration till detta landområde uppstod nya folkgrupper efter att migranterna och regionens inhemska invånare blandats samman. De två grupperna gil och deylam utgjorde då majoriteten av alla invånare. Dessa två gruppers regenter hade från början fullständigt frihet och de underkastade sig aldrig främlingar eller andra regenter, och de böjde sig inte ens inför medernas styre. Under 500-talet f.Kr. allierade sig gilanerna med den akemenidiske Cyrus och störtade medernas regering. Under sassanidernas tid förlorade Gilan sin självständighet. Efter de muslimska arabernas seger över iranierna omvandlades Gilan till alaviternas tillflyktsort. Under Öljaitüs tid lyckades mongolerna få makten över detta landområde för en kort period. Gilanerna spelade en viktig roll för safavidernas ankomst till makten. Kulturellt sett är även provinsen Gilan en av Irans speciella regioner vilket har gett upphov till en rad av gamla och antika traditioner.

Kolah Farangi herrgård (Emarat-e Kolah Farangi)

Denna herrgård ligger i en park (Mohtasham trädgård) i staden Rasht och anses vara en av Rashts vackra byggnader.

Mirza Kuchak Khan Jangalis mausoleum (Aramgah-e Mirza Kouchak Khan Jangali)

Mausoleumet tillhörande Mirza Kuchak Khan Jangali, känd som Befälhavare Jangal (Skog), ligger i södra Rasht i ”Soleyman Darab”. Han stod emot Muhammad Ali Shahs despoti och därefter främmande ockupationsmakter.

Anzali våtmark (Talab-e Anzali)

Anzali våtmark hör till Gilans vackraste vattenlandskap. Det finns vackra öar i våtmarken och bredvid den ligger de två vackra städerna Bandar-e Anzali och Abkenar vid dess strand.

Masuleh (Masouleh)

Masuleh ligger i öst i Talesh bergskedja. På grund av typen av arkitektur för husen i detta område har området blivit känt internationellt. Fasaderna på dess trappliknande hus, som ligger på en grön bergssluttning, de höga bergen och Khorushan flod (Masuleh Rudkhan) har gjort området till en av Gilans och Irans mest fascinerande och sevärda utsikter. Några andra historiska centrum och turistmål i provinsen som kan nämnas är bl.a. Kashif al-Saltanahs mausoleum, Sadri herrgård, Golshan badhus, Mazandarans hav, Lavandevils vattenfall, Kuteh Kumeh varmvattenkälla, Lavandevils djurpark, Anzali våtmark, Lakan saltvattenkälla, Damash mineralvattenkälla och Leylrud grotta.

Souvenirer och hantverk

Provinsen Gilans hantverk och souvenirer består av svarvade och fint utformade träföremål, träskulpturer, mosaik, korgar och föremål av bast och bambu, lergods och keramik, målningar på pumpor, filtar, sjalar, siden, jajim, kelim, chamush (speciella skor), virkning, chador shab (speciella rutformade lakan), små mattor, olika sorters syltar och kolucheh (en speciell kaka).

Lokal mat

Några av provinsen Gilans lokala maträtter är bl.a. olika sorters soppor, olika sorters grönsaksomeletter (kuku), olika såser, shami, morgh-e fesenjan/laku, mirza qasemi, baqala qateq (baserad på bondbönor), torsh tareh, kuyi khoresh, sir qaliyeh, alu mosamma’, anar bij, shesh andaz, sirabij, shirin tareh khalu abeh, lungi, vavishka, fibijfisk och mutan jenn.

Lokal musik

Provinsen Gilan har en av de rikaste musikaliska kulturskatterna. Poesi och musik har sedan förr i tiden haft en viktig ställning i gilanernas kultur, på sådant vis att speciella sånger spelats under de flesta traditionella ceremonierna såsom bröllopsceremonier, glättiga nyårsceremonier och jordbruksceremonier.

Zenj, tanbur-e gilani, sorna, neqareh och ney är några av provinsens traditionella musikinstrument.

Comments are closed.