Kermanshah

Provinsen Kermanshah ligger i västra Iran och har en area motsvarande 25009,269 km2 enligt landsuppdelningen år 1391 SH (2012 e.Kr.). Denna provins täcker ca 1,45 % av landets totala yta och räknas därmed som landets 18:e provins sett till dess storlek. Provinsen gränsar till provinsen Kurdistan i norr, provinserna Lorestan och Ilam i söder, provinsen Hamedan i öst och Irak i väst och har en 330 km lång gemensam gräns med Irak.

Provinsen Kermanshah har ett måttligt bergsväder. Sett till dess väder påverkas den av faktorer som skapar dess klimatförhållanden. Dessa faktorer är medelhavsväder som strömmar in och igenom provinsen och denna väderström är den grundläggande faktorn för regn i provinsen. Det är uppenbart att mängden av regn i olika regioner skiljer sig åt i relation till regionernas höjder. Därmed har slutna interna slätter och vissa dalar mindre regn och höga bergsregioner vanligtvis mer regn.

Vanligtvis blir det kallt fr.o.m. slutet av november månad och fortsätter vara det fram till slutet på februari månad. I bergstrakter ligger snön kvar under flera månader under året på höga höjder och temperaturen brukar då sjunka till ca 15 minusgrader. Vintern är lång i denna region och efter en kort vår blir det sommar.

Staden Kermanshah är centrumet i provinsen. Kermanshah fick stor betydelse och legitimitet under safavidernas tid på sådant vis att det bildades en regering vid namn Kalhor under kung Tahmasp I:s tid vid makten och en regering vid namn Sonqor och Kalhor under kung Safis tid. Dess styre delegerades till Zanganehs adelsmän. I själva verket började förnyelsen av Kermanshahs konstruktion och etableringen av den nuvarande provinsen fr.o.m. denna tid. Under senare perioder adderade man namnet Kermanshah och sett till den militära marknadens ställning, blomstringen av handelsrelationer med Irak, pilgrimsfärder till al-Atabat al-Aliyat (heliga platser i Irak), stiftandet av fabriker, konstruktionen av raffinaderier och industriell tillväxt omvandlades Kermanshah till regionens ekonomiska, politiska och administrativa axel och staden blev då centrum i den femte provinsen. Trots detta får man inte glömma bort att majoriteten av stadens blomstring och tillväxt ägde rum under qajardynastins tid. Från och med den tiden har staden lämnat många historiska förändringar efter sig och sist förstördes den mycket under kriget mellan Iran och Irak (1980-1988) och just nu håller den successivt på att förbättras genom återuppbyggning av förstörda platser.

Efter den islamiska revolutionens seger ändrade man namnet Kermanshahan eftersom man trodde att det fanns en speciell koppling mellan staden Kermanshahs namn och Kermanshahan, som har en kunglig titel och position i Iran, utan något som helst vetenskapligt eller historiskt argument och bytte ut det med namnen ”Qahramanshahr” (hjältestaden), ”Imanshahr” (trostaden) och slutligen ”Bakhtaran” (västerlandet) i samma ordning. Efter det islamiska sammanslutningsrådets representanters uppföljning ändrades namnet Bakhtaran till Kermanshah ännu en gång år 1994 efter rådets godkännande.

Kermanshahs invånare talar kurdiska och bredvid det även kermanshahisk persiska, som är en blandning av kalhorkurdiska och persiska och som blev vanlig för 200 år sedan i denna provins. Kurdiska, som är en gren av nordvästlig mellanpersiska, har en speciell betydelse p.g.a. att den har skriftlig litteratur.

Geografisk position

Provinsen Kermanshah ligger i västra Iran och majoriteten av dess yta täcks av bergskedjan Zagros. Staden Kermanshah är centrum i provinsen, och några av dess andra viktiga städer som kan nämnas är bl.a. Eslam Abad-e Gharb, Paveh, Sar Pol-e Zahab, Qasr-e Shirin, Kangavar och Gilan-e Gharb.

 

Väder

Provinsen Kermanshahs väder påverkas av luftströmmar från Medelhavet och bergstrakter och delas generellt sett in i två regioner; en varm region i väst och en kall i resterande delar.

 

Historia och kultur

Baserat på arkeologiska bevis och dokument anses provinsen Kermanshah vara människans första vistelseort och ett av de viktiga befolkningscentrumen i centrala Zagros. Alla perioder i människans liv, sedan stenåldern och civiliserade perioder från urtid tills grundandet av stora regeringar, har passerat i detta område. Enligt befintliga arkeologiska dokument valde primitiva människor att bo i denna region efter att de lämnat grottlivet för 9000 år sedan och valt att bosätta sig permanent någon annanstans. Därmed kan man säga att den första byn i Västra Asien bildades i denna region under stenåldern fr.o.m. år 9800-7400 f.Kr. Efter ariska folkgruppers migration under det tredje och fjärde årtusendet f.Kr. omvandlades sluttningen till bergskedjan Zagros i denna region till ett av de viktiga handelscentrumen. Affärsmännen i denna region gjorde affärer och utbytte varor med Susas och Mesopotamiens affärsmän. Denna historiska migration blev senare känd som ”guti”-/”kassit”-migrationen.

Chahar Qapi eldtempel (Atashkadeh-ye Chahar Qapi)

Chahar Qapi/Qapu, som betyder ”Fyra dörrar”, är ett eldtempel från sassanidernas tid och ligger i staden Qasr-e Shirin.

Herkules konvexa avbild (Naqsh-e Barjasteh-ye Herkul)

Denna konvexa avbild dateras till parternas tid och identifierades år 1959 e.Kr. då vägen mellan Hamedan och Kermanshah byggdes.

Bisotun byggnad (Bana-ye Bisotoun)

Detta ungefär rektangelformade byggnadsverk ligger i riktningen öst-väst norr om Bisotuns safavidiska värdshus och mittemot Farhad Tarash stenuthuggning nedanför den gamla vägen mellan Hamedan och Kermanshah. Man kan se spår från sassanidiska stenhuggare ovanför vissa av byggnadsverkets stenblock.

Bostan valv (Taq-e Bostan)

Taq-e Bostans historiska inhägnad ligger i en sluttning till ett berg som heter likadant och bredvid en vattenkälla nordöst om staden Kermanshah. I denna inhägnad finns det verk från sassanidernas tid som bl.a. består av Artaxerxes II:s hällristning och två stenverandor som heter Lilla verandan och Stora verandan.

Anahita tempel (Ma’bad-e Anahita)

Detta tempel ligger i staden Kangavars centrum på vägen mellan Hamedan och Kermanshah. Detta fyrsidiga byggnadsverk har byggts ovanpå en naturlig kulle med en maximal höjd på 32 meter jämfört med marken runt omkring. Vissa förknippar även tiden för dess konstruktion till tre perioder; akemenidernas, parternas och sassanidernas tid.

Lokal musik

Kurdisk musik har sedan sin början begränsats till martialisk och episk musik. Versrecitatörer är Kurdistans äldsta artister och som sedan flera sekel fram tills nu omvandlat heroiska och martialiska berättelser till poesi och symfonier och spelat dohol och sorna. De olika sorters kurdiska instrument som används i Kermanshah är dohol, sorna och duni som är instrument som vanligtvis används i bröllops- och sorgeceremonier. Musikerna är vanligtvis romer som även är kända som ”qarahchi” och ”kharrat”. Trummor, shemshal (balur) och daf, som tillverkas av romer, används även i episka martialiska, gnostiska och medicinska ceremonier.

Tanbur är även ett heligt instrument som kanske funnits i flera årtusenden. Det är vanligt att spela detta instrument bland alaviterna i Zagros utlöpare, och de lärda och ledarna i dessa områden har en fullständig insikt om det. Kurdisk dans är en övning som är blandad med rekreation. I alla av den kurdiska dansens rytmer finns det ett tillstånd av struktur, enhet och kroppsbyggnad. I de flesta kurdiska danser håller dansarna i varandras händer och går hela tiden på en och samma bana, och det är så pass homogent att det liknar en militärparad. De kända kurdiska danserna är geryaneh, brudova, chapi, separseh, jar, sehpa och fatah pashayi.

Souvenirer och hantverk

Kermanshah har sedan lång tid tillbaka varit ett av Irans hantverkscentrum. Provinsens souvenirer och hantverk, som för det mesta produceras av nomader och bybor, består av mattor, kelim, jajim, jularismi, mowj, chigh, traditionella köksartiklar och träföremål, giveh och skor, ciselering, gravering, glasblåsning, stenhuggning, metallarbeten, filtning, lädertillverkning och sötsaken kak.

Lokal mat

I stads- och byområden och bland provinsen Kermanshahs nomader lagas olika sorters lokala maträtter. Några av dem är t.ex. olika sorters soppor (ash-e Abbas-’Ali, ash-e vasali och yoghurtsoppa), riskufteh, khamku (tapleh), shamikebab, varm mjölk, risgröt, zard alurun, tamatav, shiri hezh, kashkak, changal, gryta med skivad mandel, kötthalim, qurmeh, lokal dugh, sahenbröd, khurak-e gowjeh farangi, khurak-e del-o-jegar (hjärta och lever) och tiotals olika sorters grytor.

Comments are closed.