Östazarbaijan

Provinsen Östra Azerbajdzjan är ett högland som ligger i nordöstra Iran och som enligt landsuppdelning har en area på ca 45 650,469 km2.[1] I dess norra sida finns floden Aras som gränsar till Azerbajdzjan, Armenien och Nachitjevan. Floden Qatur och Urmiasjöns vatten i väst gränsar till Västra Azerbajdzjan. I provinsens södra sida orsakar utsträckningen av bergs, dalars, slättmarkers och fälts kedjor en topografisk kontinuitet med Västra Azerbajdzjan och Zanjan. I öster separerar även dalens flod ”Darreye Rod”, berget Kūh-e Heram Dāghī, Reshteh-ye Chehel Nūr, Gardaneye Saein och Qizil Üzan i söder detta område från provinsen Ardabil.

Denna provins har, med kyligt bergsväder och sitt känsliga geografiska läge i förbindelsen mellan Asien och Europa, varit uppmärksammad både inrikes och utrikes p.g.a. silkesvägen sedan långt bakåt i tiden och lämnat efter sig de äldsta civilisationernas fotavtryck i sten. Variationen av regionala omständigheter och dess väder på en inte så pass stor yta å ena sidan, och detta lands inneboende potentialer och värdefulla reserver å andra sidan såsom bördig jord, lämplig vegetationstäckning, gruvor och andra nödvändiga omständigheter för livet, har försett människans bosättningar från en avlägsen tid.[2]

Källan till namnet för Azerbajdzjan, som även kallas för Azer, Azerbad, Azerbadegan, Azerbazegan, Azerbaygan, Azerbayjan och Azrabayjan, har kommit i olika former. Författaren till Mu’jam al-Baladan och vissa andra har sagt att det kommit från Azer, som betyder eld, och badegan eller baygan, som betyder beskyddare och skattmästare. Dess hela betydelse är eldens beskyddare eller eldhusets beskyddare. Strabon, den berömde grekiske geografen, refererar uppkomsten av namnet Azerbajdzjan till den iranske generalen Atropates.  Azerbajdzjan, Azerbaygan och Azerbadegan är alla tre kända former i persiska källor och man uttalar dem som Azerbayjan.

Den historiska storstaden Tabriz är provinsen Östra Azerbajdzjans centrum, som än idag räknas som en av regionens handelscentrum och idag även räknas som en av Irans viktiga industri- och handelscentrum. Denna stad har varit grunden för många politiska, sociala, kulturella och industriella förändringar i Iran, och genom att ha spelat en nyckelroll i den konstitutionella revolutionen genom revolt den 29 Bahman 1356 (18 februari 1978) hade staden även en avgörande roll i den islamiska revolutionens seger.[3]

De flesta människorna i provinsen Östra Azerbajdzjan är muslimer och följer den shiitiska tolvimam-skolan. Samtidigt har folket i åratal accepterat den religiösa minoriteten av kristna armenier i samhället och har ett fortsatt fredligt liv med dem.  Denna provins armenier lever mest i staden Tabriz.[4]

Vissa dåtida och nutida historiker anser att den azerbajdzjanska dialekten är det forntida språket för folket i Azerbajdzjan. Men det nutida språket för provinsen Östra Azerbajdzjans invånare är azerbajdzjansk turkiska och språket tati finns även kvar i vissa byar i denna provins.

Geografisk position

Provinsen Östra Azerbajdzjan är belägen i Irans nordvästra hörn.
Denna provins har en gemensam gräns med republikerna Azerbajdzjan, Armenien och staten Nachitjevan. Julfas stadsgräns ansluts till republiken Ukraina och Svarta havets hamnar via Nachitjevans, Jerevans och Tbilisis tågspår.
Staden Tabriz är centrumet i denna provins. Maragheh, Marand, Mianeh, Ahar och Julfa kan nämnas som viktiga städer i denna provins.

Väder

Provinsen Östra Azerbajdzjans väder är generellt sett kallt och torrt. Folk brukar resa till provinsen Östra Azerbajdzjan på våren och sommaren.

Historia och kultur

Azerbajdzjan har kallats för Atropatene på mellanpersiska, Azerbadegan eller Azerbajgan i antika persiska böcker, Azerbayjan i nutida persiska, Azerbayganon i den bysantinska grekiskan, Atrapatakan i armeniska, Azerbayghan i syriska och Adhirbayjan i arabiska. Azerbajdzjans forntida historia är sammanblandad med det mediska folkets historia. Mediens folk tog sakta men säkert över Irans västra delar inklusive Azerbajdzjan efter att de emigrerat till Iran. Detta landområde var känt som Lilla Medien på mediernas tid.
Tabriz är även ett av Irans äldsta områden och samlingen av historiska verk och arkeologiska tecken som förvärvats från dess olika platser visar på denna stads antika historia. I den assyriske kungen Sargon II:s inskriptioner år 714 f. Kr. har det hänvisats till namnet Tabriz. Staden Tabriz var en väldigt känd stad under 200–300-talet e. Kr. Efter mongolerna och Ilkhanatet på jalairidernas och turkmenernas tid och i början på safavidernas regeringstid var Tabriz Irans officiella huvudstad.

Brandkårstornet

Brandkårstornet i Tabriz är en av de äldre byggnaderna i staden Tabriz och Irans första brandkårstorn. Detta torn är 23 meter högt och 100 år gammalt.

Qahqaheh borg

Denna borg är belägen i landsbygdsdistriktet Yaft i orten Hurand uppe på ett högt berg och var ett fängelse för de politiska motståndarna på den safavidiska perioden. Denna borgs arkitektur är väldigt intressant. Fästningen består av komplexa väggar, rum, torn, ett fängelse m.m.

Babak fort

Babak-fortet är beläget 5 km sydöst om Kaleybar uppe på ett berg 2600 meter ovanför havsytan. Detta fort är omringat av dalar och det finns endast en väg upp till fortet. Det var från detta fort som Babak Khorramdin och hans kompanjoner gjorde motstånd mot de arabiska soldaterna i 22 år. De reliker som hittats visar att detta fort var regionens regeringscentrum på 500-600-talet e.h.

Poshtab slott

Detta slott är en av kommunen Ahars mest värdefulla och intressanta historiska byggnadsverk. Detta slott har många höga stenmurar och det är omringat av djupa stup. Den enda vägen till det är en passage beståendes av 220 trappsteg av sten. De verk som hittats visar att Poshtab slott hör till början av den islamiska perioden.

Ahars stormoské

Moskén förknippas med seldjukernas och salghuridernas tid och har unika egenskaper som endast kan hittas i få moskéer. Moskén innehåller bl. a. stentavlor som hänger ovanför ingången och vid foten på högra sidan och fem detaljerade blommor vid ingångens huvud.
Qarloja torn, forten Jushin, Kordasht, Nowduz och Zahhak, djurlivs- och naturmuseet m.m. kan nämnas som andra antika turistcentrum i denna provins.

Det kommunala slottet

Fasaden på denna byggnad, som är belägen i centrum i staden Tabriz och i en rondell känd som klockrondellen, är gjord av slipad sten. Ovanpå slottet har ett fyrsidigt klocktorn konstruerats.

El-Goli herrgård

Den nuvarande Shah-Goli och El-Goli är bland de vackraste och mest attraktiva parkerna i Tabriz och Iran. I mitten har en gammal herrgård med vacker design byggts. Datumet för den första konstruktionen är inte känt, men år 1970 återuppbyggdes den med samma design som tidigare med två våningar. Blommiga rekreationsområden inkluderande en jättestor bassäng med en herrgård i mitten, en fontän med pulserande vattenstrålar, vackra parker och behaglig miljö är beläget i den sydöstra delen av Tabriz. Man förknippar den första konstruktionen av denna bassäng med Aq Qoyunlu-kungarnas tid och utbyggnaden av den med safavidernas tid.

Khodaafarin bro

På Aras-floden i orten Khodaafarin har två antika broar byggts. Den första bron, som är 160 meter lång, relateras med seldjukernas tid och den andra bron, som är 120 meter lång, med safavidernas tid.

Kordasht badhus

Det antika badhuset är beläget nära byn Kordasht och har uppmärksammats för dess design och väggmålningar. Detta badhus är mer än 200 år gammalt och räknas som ett noterbart byggnadsverk bredvid Aras-floden. Badhuset har konstruerats under jorden.

Kabods kupol

Denna kupol har byggts i formen av en vacker tiosidig prisma med valvgång och ramarbeten på två våningar. Det sägs att Hulegus mor är begravd i den. Datumet för konstruktionen hör till 500-600-talet e.h. Kabod moské i Tabriz som även kallas för Jahanshah moské i historiska texter är belägen längst bort vid östra sidan av den officiella marknaden i Tabriz. Denna moské byggdes under 800-talet e.h. av Jahanshah Qara Qoyunlu och hette tidigare Mozaffarieh moské och herrgård. Nu är den känd som Goy moské på turkiska och Kabod moské på persiska. Mosaikens variation och elegans går inte att finna i någon byggnad från safavidernas tid eller innan. Dess kupol och minareter har kollapsat flertalet gånger p.g.a. incidenter, men dess enastående port och valvgång står fortfarande kvar. Denna byggnad har exceptionella inskriptioner och skrifter med kalligrafin Thuluth som är skrivna med mosaik på de flesta väggarna och pelarna i moskén.

Awhadi Maraghai begravningsplats

Begravningsplatsen för Awhadi Maraghai, skaparen till den kända mathnavin ”Jam-e Jam”, är belägen i en grönskande trädgård bredvid byggnaden för staden Maraghehs kulturella arv och består av en begravningsplats, en gård och ett bibliotek.

Sheikh Mahmoud Shabestari begravningsplats

Denna begravningsplats är belägen mitt i staden Shabestar och mitt i en trädgård som fått namnet Golshan trädgård. Sheikh Mahmoud Shabestaris gravplats är ett mysterium för Azerbajdzjans kända personer och gnostiker och skaparen till den kända mathnavin Golshan. Datumet för dess konstruktion hör till slutet på 500-talet och början på 600-talet e.h.

Stormoskén i Tabriz

Datumet för konstruktionen av stormoskén förknippas med de första seklerna e.h. I boken Marzban’nameh har det hänvisats till stormoskén i Tabriz att den var rik och magnifik på Atabak Uzbak ibn Muhammad ibn Ildiguz (år 607-622) tid .

Armeniernas museum

Detta museum är bland Irans armeniers viktigaste museer och det är beläget bredvid Heliga Maria kyrka i staden Tabriz.

Khawaja Nasir observatorium

Maraghehs observatoriekomplex byggdes år 657 e.h. på Hulegu Khans tid på Khawaja Nasir al-Din Tusis, den store iranske vetenskapsmannen, befallning, och än idag finns det spår kvar från det. Arkeologiska utgrävningar har presenterat olika delar som inkluderar: observatorium, centraltorn, fem cirkulära enheter, bibliotek m.m. Bredvid detta komplex finns en grotta som hör till sasanidernas tid och som är känd som Taleb Khans grotta.

Souvenirer och hantverk

I denna provins produceras olika sorters stora och små mattor, kelim, jajim, gilimcheh, sadelväskor, sjalar, keramikkärl, olika sorters tråd- och mattkorgar, ulltyg och siden, sydda handarbeten, silverhantverk, virkade hantverk, handdukar, täcken, filtar, madrasser, kuddar, skor, juveler m.m. Tillverkning av läder hör till provinsens traditionella handtillverkning vilket endast Arasbarans och Kaleybars nomadkvinnor producerar. Utöver handgjorda souvenirer räknas även nötter från Tabriz som provinsens viktiga souvenirer och många är förtjusta i det.

Maraghehs museum

I detta museum har tiotals böcker med exceptionell skrift, antika verktyg och saker, speciellt verk som hör till tiden för det mongoliska Ilkhanatet, samlats och ställts ut.

Lokal och regional mat

På azerbajdzjanska matbord serveras olika sorters maträtter; frukostar med olika sorters syltar, grädde, olika sorters nybakade och traditionella bröd såsom pitabröd och oljebröd m.m. och luncher och middagar med olika sorters kötträtter och vegetarisk mat, grönsaker och ättikslag. Några maträtter som kan nämnas är olika sorters soppor såsom mjölksoppa, doughsoppa, nudelsoppa, granatäppelsoppa och yoghurtsoppa, olika sorters koofteh (köttbullar) såsom koofte tabrizi, europeisk koofteh och turkisk koofteh, och qayqanaq, uppskuren aubergine, potatisdolma, aubergineomelett, khashil, chighirtma, lokal yatimcheh (liten föräldralös), spenatomelett, bastorma med ris, kebab med ris, turkisk kebab, bozbash och även olika sorters grytor och pottager.

Lokal musik

Azerbajdzjans folkmusik, som spelas av ”ashiker”, har funnits sedan forntid och har sedan dess nått sin perfektion. ”Ashiker” är självlärda artister som sjunger och spelar behagliga melodier som passar atmosfärerna på bröllop och i kaffestugor. Ashiker närvarar på bröllop och fester och på detta vis tjänar de sina dagliga levebröd. Utöver ashikisk musik är mugam även väldigt vanligt i Azerbajdzjan, och i dagsläget spelar flera mugamgrupper på olika varierande program vid olika tillfällen. Azerbajdzjansk mugam är samma som iransk mugam med små skillnader då de spelar med instrument som har liknande och samma namn. Azerbajdzjans folkdans har under tidens gång under påverkan av levnadssätt, folkmytologi, folklorekultur och speciella lokala traditioner uppstått och nått perfektion. Azerbajdzjanska danser uppvisar krigs- och motståndsanda, harmonisk förmedling av vanliga och heroiska livsberättelser med dess upp- och nedgångar, separation och besvikelse, kärlek, lycka, mildhet och subtilitet. Den azerbajdzjanska danskonsten är en annan manifestation av det azerbajdzjanska folkets kultur. De kändaste azerbajdzjanska danserna är enligt följande: lezginka, choban regsi (herdesdans), zorkhana (styrkehuset), shalakho, fenjan-fenjan (kopp-kopp), kosaglin, vasfe hal (nutidsbeskrivning), minjiq salma, alma atmaq, dolma-dolma m.m. Var och en av dem har ett speciellt berättelseinnehåll och utförs vid speciella omständigheter och atmosfärer.

[1] Irans elektroniska statistiska centralbyrå – Dargahe elektronikiye markaze amare Iran.

[2] Alempour Rajabi, Mas’od, Simaye mirase farhangiye ostane Azerbayjane sharqi, Tehran: Sazmane mirase farhangiye keshvar, 1380, s. 18.

[3]Ibid, s. 18-25.

[4] Ibid, s. 13.

Comments are closed.