Qazvin

Provinsen Qazvin ligger i norra Iran och har en area motsvarande 15567,303 km2 enligt landsuppdelningen år 1391 SH (2012 e.Kr.) och täcker därmed mindre än en procent av landets totala yta. Provinsen Qazvin gränsar till provinserna Gilan och Mazandaran i norr, provinserna Hamedan och Zanjan i väst, provinsen Markazi i söder och provinserna Tehran och Alborz i öst.

Bergskedjan Centrala Alborz och bergen Ramand och Kharaqan täcker provinsen från tre väderstreck och har skapat en vidsträckt slätt som är 75 km lång från norr till söder och ca 95 km lång från öst till väst. Provinsens norra och nordvästra altituder sträcker sig mer än 4000 meter över havsytan och provinsens sydvästra altituder sträcker sig 2700 meter över havsytan.

Provinsen Qazvin består av tre distinkta och tydliga regioner; en bergsregion, en utlöparregion och en slättregion. Bergsregionen täcker områden i norr, söder och väst i formen av ett osammanhängande bälte.

Denna provins har ett varierat väder i ett spektrum av ökenväder, kallt och måttligt bergsväder och varmt och halvfuktigt väder. Generellt sett är provinsen Qazvin en region som har väder med rik variation. Provinsens varierande klimat och potentialen av vatten och jord har skapat en god mark för odling av olika sorters tropiska produkter i regionen Tarom Sofla och Rodbar Alamut och kallprodukter i provinsens andra områden. Utöver Qazvins historiska och jordbruksmässiga meriter räknas den som en av Irans stora industriella axlar.

Staden Qazvin är centrumet i provinsen Qazvin. Qazvin har kallats för den antika staden ”Arsas” eller ”Arsasiya” i det forntida Europa och för den antika staden ”Razya” i Greklands historia och för dess grundare ”Ardpa” under parternas tid. Sasaniderna gav den namnet ”Kashvin”, alltså ett landsområde som inte får ignoreras. Vissa har även kallat den för ”Qasvin” eller en stad som har ett starkt och stabilt folk, och vissa historiker har även kallat den för det arabiserade namnet ”Kaspin”.

Värt att nämna är att kapastfolket har emigrerat från ett område vid Kaspiska havet mot denna slätt och beblandat sig med inhemska folkgrupper. Utöver detta har en grupp från detta folk rest till Irans centrum och kanske var det p.g.a. att Kaspiska havet är känt som Bahr al-Qazwin eller Qazvin hav enligt vissa källor. Enligt befintliga dokument sträcker sig regionen Qazvins historia till medernas tid vid makten under 800-talet f.Kr. På den tiden räknades Qazvins södra och sydvästra bergsregion tillhöra mederna och staden har ständigt invaderats av olika folkgrupper och stammar, bl. a. assyriska och kassitiska folkgrupper.

I de gamla stadsdelarna av staden är de tre dialekterna ”raryay”, ”maghlavaki” och ”Goy meydani” vanliga bland folket. Förutom språket ”maraghei”, som talas på ett enda sätt i provinsens alla byar med maraghei-invånare, har resterande språk olika dialekter i relation till klimatmässiga förhållanden och p.g.a. påverkan av grannliggande språk. I Alamuts västra del är språket ”tati” vanligt. På grund av denna regions grannskap till provinsen Mazandaran använder invånarna i denna region uttryck från språket mazenderani i sitt språk.

Geografisk position

Provinsen Qazvin ligger i nordvästra Iran och är geografiskt sett lik en bro som ansluter landets huvudstad till landets norra och västra regioner och har under de senaste 50 åren omvandlats till en av de viktiga mittpunkterna för landets utveckling. Staden Qazvin är centrum i provinsen Qazvin. Abyek, Buin Zahra och Takestan är några andra viktiga städer i provinsen.

 

Väder

Provinsen Qazvins väder är kallt i norr och måttligt i söder. I norr är det kallt och snöigt under vintern och måttligt under sommaren. På slätter är det relativt kallt under vintern och varmt under sommaren.

 

Historia och kultur

Qazvins historia sträcker sig till medernas tid vid makten, men enligt utgrävningar som gjorts på provinsen Qazvins slätter kommer de äldsta verken från Tappeh Zageh i Sangarabad som hör till det sjunde årtusendet f.Kr. Den kaspiska regionen, som för länge sedan var ett framgångsrikt landsområde med stor befolkning, blomstrade ytterligare under sassanidernas tid och fick ett annat ansikte i samband med konstruktionen av staden Shapuri, som man även kallade för Shadshapur, och tog även emot Salahshurs soldater och krigare p.g.a. sin speciella ställning och fick fästningar, torn och stabila bålverk. Qazvins region expanderade snabbt under perioden efter islam, alltså år 24 AH, och kallades för ”Bab al-Jannah” eller ”Paradisets port” under en kort period.
Qazvin, som presenterats som Irans huvudstad för skönskrift, har även ständigt omtalats som en av landets och t.o.m. världens mittpunkter för skönskrift p.g.a. de stora kalligrafer den haft.

Stormoskén (Masjed-e Jame’)

Den antika stormoskén ligger i Dabaghan och räknas tillhöra den islamiska periodens enastående byggnadsverk med sina magnifika minareter, höga verandor och utomordentliga stuckdekorationer. Harunitaket är moskéns äldsta del och byggdes år 808 e.Kr.

Kantur kyrka (Kelisa-ye Kantour)

Kantur kyrka, som även är känd som Klocktornet, är ett komplex som byggdes av ryssarna då Irans norra delar var ockuperade under andra världskriget.

Hamdullah Mustawfis mausoleum (Maqbareh-ye Hamdullah Mustawfi)

Hamdullah Mustawfi var en berömd historiker från ilkhanatets tid, och hans mausoleum, som är i formen av ett tegeltorn, hör till 1300-talet e.Kr.

Ameneh Khatuns mausoleum (Boq’eh-ye Ameneh Khatoun)

Ameneh Khatuns, Imam Jafar Sadiqs dotters, mausoleum hör till safavidernas tid.

Alamut fästning (Qal’eh-ye Alamut)

Alamut fästning ligger i närheten av Gazer Khan by. Denna fästning ligger ovanpå ett berg som är omringat av höga stup och häpnadsväckande avgrunder. Den enda vägen till fästningen är via en väldigt smal väg på dess norra sida. Denna fästning har blivit känd p.g.a. den ismailitiske predikanten Hasan Sabbah under seldjukernas tid.

Kharaqans två torn (Borj-haye doganeh-ye Kharaqan)

Kharaqan ligger i ett bergsområde sydväst om Qazvin. På denna plats finns det två gravar från seldjukernas tid. Kharaqans två gravtorn byggdes kort efter varandra på vägen mellan Qazvin och Hamedan i västra Kharaqans utkanter. Det första tornet konstruerades år 1068 e.Kr. och det andra tornet år 1093 e.Kr. Dessa två torn har byggts 30 meter från varandra, och det östliga tornet är 26 år äldre än det västliga tornet.

Comments are closed.