Semnan

Provinsen Semnan har en area motsvarande 97490,81 km2 enligt landsuppdelningen år 1391 SH (år 2012 e.Kr.) och är landets sjätte största provins sett till dess area och dess storlek är ungefär fyra gånger större än provinsen Tehran. Sett till provinsens geografiska position gränsar den till provinserna Nordkhorasan, Golestan och Mazandaran i norr, provinserna Yazd och Esfahan i söder, provinsen Khorasan Razavi i öst och provinserna Tehran och Qom i väst, och staden Semnan är dess centrum.

Grannskap till bergskedjan Alborz och öknens plana landsområden har skapat varierande klimatiska förhållanden för provinsen, på sådant vis att det är varmt och torrt väder i söder, milt väder i centrum, kallt och torrt väder i nordöst och relativt kallt i norr. Denna variation av väder har även skapat en varierande vegetationstäckning i provinsen.

Man kan dela in provinsen Semnan i två delar; en bergsregion och slättregion. Bergsregionen är en av de viktigaste områdena i provinsen eftersom den har minerala tillgångar och flertalet attraktioner och är lämplig för folket att spendera sin fritid i.

Staden Semnan är provinsens centrum och ligger 221 km från Tehran på vägen mot Khorasan. Vägen till och från denna stad har trafikerats av olika folkgrupper och i historiska böcker har staden även kallats för ”Karat”.

I början på 300-talet AH tillhörde Semnan ziyaridernas territorium och efter att denna kedja bröts tog buyiderna över den. Under den perioden räknades Qumis-städerna tillhöra Deylamregionen. År 427 AH förstörde de turkiska ghaznaviderna staden väldigt mycket. Semnan förstördes år 618 AH efter mongolernas invasion, men under de senare perioderna, t.ex. under safavidernas och qajardynastins tid, ägde en del utvecklingar rum i den och flertalet spår finns än idag kvar från de perioderna. Dagens Semnan är framgångsrik och vacker.

Långt bakåt i tiden fanns en stor stad och stora idolhus med höga och storslagna byggnader på platsen för Heris stora eldtempel i Koomesh (Semnan). Av denna anledning är det sannolikt att folket i detta landsområde följde ”Semti”- eller ”Semineh-skolan” innan Zoroastrismens uppkomst och deras stora idolhus låg i det nuvarande Semnan. Vissa andra anser att Semnan ursprungligen är ”Seknan” och relaterar till Sekeh-klanerna och dess a och n visar på relation och plats som ses i ord såsom Gilan m.fl. En del andra personer från Semnan anser att Semnans gamla namn var ”Sim Lam”, och att staden byggdes av två ättlingar till profeten Noa vid namn ”Sim al-Nabi” och ”Lam al-Nabi”. Deras begravningsplats ligger bland bergen nordöst om Semnan i ett område som fått namnet ”profeterna”. Av denna anledning och p.g.a. utbredd användning av ordet har ordet ”Sim Lam” med tiden omvandlats till ”Semnan”. Vissa har även refererat berättelsen om den första konstruktionen till 2000 år f.Kr. på Tahmuras befallning. På den tiden gav man staden namnet ”Semina”, som ändrades till ”Semnan” med tiden. En annan återberättelse säger att Semnans gamla namn var ”Seh meh nan” på lokalt språk och det invånarna menade var att denna regions jordbruksvaror inte täckte mer än tre månader av invånarnas bröd och mat. Senare ändrades ”Seh meh nan” till ”Semnan” med tidens gång…

Geografisk position

Provinsen Semnan är en av Irans viktiga provinser och är den sjätte största provinsen sett till dess area, som är ca fyra gånger så stor som provinsen Tehran. Semnan är centrum i provinsen, och Shahrud, Damghan och Garmsar är några andra av dess viktiga städer. Provinsen Semnan har både bergsområden och slätter vid sluttningarna. Dess bergsdel har lämpliga turistområden och dess slätter har även gett plats åt Irans väldigt gamla städer.

 

Väder

Varenda del av provinsen Semnan har varierande väder p.g.a. olika geografiska villkor, på det viset att det är kallt väder i bergsområden, måttligt väder vid bergens sluttningar och varmt nära öknen.

 

Historia och kultur

Semnan räknades tillhöra parternas stora stat under hela medernas och akemenidernas tid, och under sassanidernas tid hade den även en speciell betydelse. Parterna delade in Irans stater i 18 stora sektioner, varav en av dess viktiga stater var ”Kamisen Qumis” eller ”Qumes”, som låg nära de nutida städerna Semnan och Damghan. Under mitten av 600-talet e.Kr. under Yazdgerd III:s (den siste kungen i sassanidernas dynasti) tid tog attackerande araber över landet Iran. Araberna tog först över den stora och blomstrande staden Rey, sedan gick de till nordöst och nådde landsområdet Kumesh (städerna Semnan, Damghan och Bastam) och tog över det. Hur som helst är Semnan en av Irans äldsta regioner, enligt vad som utvinns från historiska källor och böcker, och har lagt många upp- och nedgångar bakom sig under historiens gång. Semnan har besökts av olika folkgrupper genom historien. Staden Semnan förstördes av mongolernas invasion, men under senare perioder, bl.a. under safavidernas och qajarernas tid, återuppbyggdes den och många verk finns kvar från de perioderna.

Shah Abbas palats (Qasr-e Shah Abbas)

På Siyah Kuh bergs norra sluttning söder om Garmsar finns det övergivna byggnader som är kända som ”Qasr” (palats). Shah Abbas palats är den kändaste byggnaden i denna samling. Dess fasad är gjord av stora, vita och slipade kalkstenar. Palatset har sex torn, och dess huvuddörr är gjord av en stor enhetlig sten. Det finns två små rum på vardera sida om byggnadens ingång som kallas för vakthus. I byggnadens stora inhägnad har 20 små rum och även en stor enkel gård med ett högt valvtak på den högra sidan av byggnaden konstruerats. På den västra sidan finns det även en stor kungasal med nischar runt om och en veranda på framsidan, och under den finns en gammal vattenkällare. Vattnet som palatset behövde införskaffades m.h.a. keramik- och stenrör från Shah vattenkälla på Siyah Kuh bergssluttning. Strukturen av denna vattenkanal är intressant och häpnadsväckande. Den keramik som hittats runt om denna byggnad hör till timuridernas tid, och det reparerades senare under safavidernas tid och kom till användning.

Ibn Yamin Faryumadis mausoleum (Aramgah-e Ibn Yamin Faryoumadi)

Den kände poeten Ibn Yamin Faryumadis mausoleum ligger i Faryumad by. Denna byggnad är hexagonformad och dess gravsten har även sex små sidor. Faryumadis fullständiga diktsamling försvann under sarbadarernas krig, men han har sammanställt en annan diktsamling som ännu finns kvar.

Citadellets port (Darvazeh-ye Arg)

Citadellets port byggdes under Nasir al-Din Shahs tid vid makten. Rummens tak är valvformade och huvudrummets tak är i formen av en lågt upphöjd kupol. Ett av denna historiska byggnads mästerverk är dess anmärkningsvärda huvudport, varpå dess sjufärgade kakel en historisk bild av Rostams krig mot den vita demonen målats på ett bländande sätt.

Pir Alamdar torn (Borj-e Pir Alamdar)

Detta torn ligger nära stormoskén och Fath Ali Beig skola i Damghan. Detta mausoleum har byggts i formen av ett cirkulärt tegeltorn med en lök- och konformad dom. Denna byggnad, som är 13 m hög, är väldigt berömd p.g.a. dess dekorativa inskriptioner med kufisk mosaikstil. Den nämnda byggnaden är ett mausoleum som tillhör Muhammad ibn Ibrahim, Abu Harb Bakhtiyars far, som prisats av poeten Manuchehri Damghani.

Pahneh badhus (Hammam-e Pahneh)

Detta badhus är en byggnad från 1400-talet e.Kr. och konstruerades år 1452 e.Kr. på Khajeh Ghiyath al-Din Bahram Semnanis (en visir från timuridernas tid) befallning. Badhuset ligger i staden Semnans centrala del och bredvid stormoskén, Emam moské, Pahneh marknad och Rasteh basar. Man omvandlade denna byggnad år 1988 e.Kr. och efter att ha reparerat den till ett museum, och man kan även besöka den i dagsläget.

Semnans stormoské (Masjed-e Jame’-e Semnan)

Denna moské är bland de äldsta byggnadsverken som finns kvar från den storslagna islamiska tiden och den visar på denna regions civilisation, utveckling och konstnärliga arkitektoniska genialitet. Moskéns byggnad har en enda altan. Enligt historiska texter sträcker sig datumet för konstruktionen av denna moské till 800-talet e.Kr.

Tarikhaneh moské (Masjed-e Tarikhaneh)

Khodaykhaneh eller Tarikhaneh komplex byggdes ca år 913 e.Kr. Denna moské räknas vara ett väldigt vackert och fullständigt exempel på moskéer från de första islamiska århundradena. Moskéns arkitekturstil har tagits från arkitekturen från sassanidernas tid. Tarikhaneh moskés byggnad innehåller en central gård som är omringad av verandor med tak. Moskéns nattliga sal står stadigt på 18 cirkulära pelare. Dessa pelare har 1,5 meters diameter enligt moskéns kufiska inskription. Moskéns nuvarande minaret är 25 m hög och byggdes med Bakhtiyar ibn Muhammads ambition under 1000-talet e.Kr. Denna moské, som flera gånger har reparerats och återuppbyggts under många århundraden, räknas vara en av Irans äldsta moskéer efter Fahraj stormoské. Den omtalade moskén ligger i Damghan.

Några andra historiska verk och byggnader i provinsen som kan nämnas är bl.a. Abbas Abad värdshus, Shah Soleymani Ahvan värdshus, Shah Abbasi Lasjerd värdshus, Cheshmeh Ali herrgård, Eyn al-Rashid palats, Haramsara palats och Pachenars fästningar m.m.

Chehel Dokhtar (40 döttrar) dom (Gonbad-e Chehel Dokhtar)

Detta torn är en byggnad från seldjukernas tid och den byggdes med tegel på Abu Shuja’s befallning. Kufiska inskriptioner har inristats med vackra tegeldekorationer nära domen och ovanför tornets trädörr.

Souvenirer och hantverk

Provinsen Semnans olika sorters hantverk består av mattor, kelim, handgjorda hantverk, olika sorters kalikå, keramik och handsydda verk. Pistage tillhör även provinsens bästa souvenirer, och man kan även nämna torkad frukt, traditionellt bröd, fikon, plommon, valnötter och vindruvor m.m.

Lokal mat

De olika sorters lokala maträtterna som lagas på speciella sätt i provinsen Semnan är enligt följande: sur soppa, köttsoppa med pistage, dillris med bönor, olika sorters tahchin, reshteh pulu, bij bij, kateh shir, selleriqeymeh, russinris, zardak pulu, olika sorters grytor (valnötter och spenat/vilda äpplen och surkörsbär/pistage/qormeh), gur mast, dugh-e jush, eshkaneh, bolmaq, hasu, dast be qammeh, khurak-e kashk, tas kabab, mast-e jush, qalyaqrut och burani-ye kadu m.m.

Lokal musik

Provinsen Semnans musik, som har influerats av mazandaranska och khorasanska toner och melodier och turkiska migrerande folkgrupper, spelas idag för det mesta i olika iranska klassiska musikaliska former och till en viss grad även i musikala former av folklore, som är speciellt för turkisktalande migrerande folkgrupper. Just nu är klassisk musik och nutida iransk musik den vanligaste musiken som spelas i provinsen.
Det verkar som att det ännu inte har analyserats och forskats tillräckligt om provinsen Semnans lokala musik och melodier, eftersom ingen typ av rapport har hittats gällande detta. Men det är möjligt att speciella manifestationer av Irans antika eller medeltida musik hittas i provinsen efter mer forskning, eftersom denna provins har varit ett civilisationscentrum under Irans historias olika perioder och även räknats tillhöra en av sidenvägens viktiga passager.

Comments are closed.