Khorasan Razavi

Provinsen Khorasan Razavi är en del av den stora provinsen Khorasan och etablerades med regeringens godkännande år 1383 SH (2004 e.Kr.) och efter att Khorasan delades in i de tre delarna nord, razavi och syd. Denna provins har en area motsvarande 118851,438 km2 enligt landsuppdelningen år 1391 (2012 e.Kr.). Provinsen gränsar till republiken Turkmenistan i norr och nordöst, provinsen Nordkhorasan i nordväst, Afghanistan i öst, provinsen Sydkhorasan i söder och provinserna Semnan och Yazd i väst och sydväst.

Provinsen Khorasan Razavi räknas som en av landets torra och halvtorra regioner, men har ett varierat klimat eftersom den påverkas av olika geografiska faktorer. Områden på höga höjder har kalla vintrar och milda somrar och områden på låga höjder har relativt kalla vintrar och varma och torra somrar. De faktorer som påverkar klimatets variation i provinsen Khorasan Razavi är så mycket som latituden eller solstrålarnas vinkelskillnad på olika platser i provinsen, höjdskillnaden mellan provinsens högsta och lägsta punkter som når mer än 3000 meter och olika luftmassor som ger upphov till de flesta väderförändringarna. P.g.a. den geografiska positionen och typen av klimat i Khorasan Razavi har vatten ett speciellt värde i provinsen. Vattenresurserna i provinsen delas in i ytvatten och grundvatten.

Den högsta bergstoppen är belägen i bergskedjan Binalud och har en höjd på 3615 meter. Provinsens lägsta punkt är belägen på Sarakhs slätt 299 meter över havsytan. I Khorasan Razavis bergsområden har flertalet grottor hittats som är väldigt intressanta och attraktiva för bergsklättrare och grottexperter.

Staden Mashhad är centrumet i denna provins. Innan år 202 AH (818 e.Kr.) trodde man aldrig att en stad vid namn Mashhad skulle komma till, men detta år och efter Helige Imam Ridhas (fvmh) martyrium och begravning i ett område i närheten av Tus vid namn Sanabad, som man också just p.g.a. denna händelse gett namnet Ridhas mashhad (martyrskapsplats), dök den nuvarande staden Mashhads kärna upp. Sultan Mahmud av Ghazni byggde ett monument på denna helgedom. På 600-talet AH (1200-talet e.Kr.) då staden Tus förstördes av mongolerna flyttade stadens folk till Mashhad och successivt ökades stadens storlek och utveckling. Staden Mashhad, som från början var ett monument i Sanabads by i Nouqan ökade successivt i storlek.

Området Tus beboddes i början av icke-ariska folkgrupper. Olika folkgrupper bor i Khorasan Razavi som är enade trots deras olika härkomster och kulturer p.g.a. en stark kedja av bestående faktorer såsom religion och nationalitet. I Khorasan Razavi talar folket på olika språk och dialekter p.g.a. att olika folkgrupper bor där. De flesta människor i provinsen talar persiska med lokala dialekter såsom Mashhadi, Neyshabouri, Torbat Heydari, Balochi, Sistani m.fl. De flesta människor i regionen är shiamuslimer tillhörande tolv-imam-skolan och vissa är sunnimuslimer.

Bland Khorasan Razavis folks kulturella egenskaper är deras intresse för inhemsk musik som spelas på fester och ceremonier. Det finns även en variation av musikstilar p.g.a. stammarnas spridning i provinsen. Musiken tillhörande kurderna i norr, turkmener, balucher och östra delen i provinsen har alla ett säreget värde. Generellt sett består provinsens musikinstrument utav dotar (två strängar), sorna, dhol, daf, qeshmeh, kamancheh (liten båge) och flöjt. Balucherna är även experter på att spela ghaychak.

Geografisk position

Provinsen Khorasan Razavi är en av landets viktigaste provinser och ligger i nordöstra Iran. Kommunen och staden Mashhad är centrum i provinsen Khorasan Razavi där Imam Ridhas (fvmh), shiamuslimernas åttonde Imams, välsignade helgedom ligger. Några av provinsens andra viktiga städer som kan nämnas är bl.a. Neyshabur, Sabzevar, Kashmar, Torbat-e Jam och Sarakhs.

 

Väder

Provinsen Khorasan Razavis har ett varierat klimat, men generellt sett räknas den vara en halvtorr region. Trots detta regnar det i denna region i sådan grad att det förser med vatten som används i städerna och industrierna och för jordbruk.

Historia och kultur

Provinsen Khorasan Razavi är en liten del av det historiska Khorasan. Eftersom detta landsområde ligger i Irans östligaste område och att solen går upp där tidigare än i resterande regioner har det kallats för ”Khur-Asan”. ”Khur” betydde ”khurshid” (sol) och ”asan” ”att bli synlig”. Ordet ”razavi” i provinsens namn refererar till att Imam Ali ibn Musa al-Ridhas (fvmh) helgedom ligger i provinsen[1]. Arkeologer är övertygade om att provinsen Khorasans historia sträcker sig tillbaka till ca 800 000 år sedan, alltså tiden innan arierna kom till Iran. Enligt dem bestod denna regions första invånare av folkgrupper från Asien. Dessa inhemska asiatiska folkgrupper klarade inte av att stå emot partianernas (som är en gren av de emigrerande arierna) enhetliga styrka då de gjorde motstånd mot dem och förlorade till slut. Detta landsområde övertogs av akemeniderna under 500-talet f.Kr. och sedan av seleukiderna. Parternas dynasti uppstod i samband med att seleukidernas dynasti och partianerna besegrades. Khorasans landsområde räknades tillhöra en av Irans fyra stora provinser under parternas och sassanidernas tid, alltså Apakhtar (norr), Khorasan (öst), Nimruz (söder) och Khavaran (väst). Under historiens gång har provinsen Khorasan ständigt varit en kontinuerlig arena för uppkomster och nedfall av makter och regeringar såsom turkarnas, tajikernas, tatarernas, qajarernas, qobchanernas, mongolernas, turkmenernas och afghanernas regeringar.

[1] Det arabiska ordet ”ridha” uttalas ”reza” på persiska. Razavi betyder att det relaterar till Ridha, alltså Imam Ridha (fvmh).

Imam Ridhas (fvmh) välsignade helgedom (Haram-e Motahhar-e Emam Reza (’a))

Detta är staden Mashhads, och även Irans, viktigaste religiösa plats. Den tydligaste symbolen på utsidan av Imam Ridhas (fvmh) välsignade helgedom är dess gyllene kupol. När grannar och resenärer ser den magnifika byggnaden och kupolen från avstånd skickar de hälsningar till Imamen vända åt det hållet.

Gowhar Shad stormoské (Masjed-e Jame’-e Gowhar Shad)

Gowhar Shad moské är en av Irans kändaste moskéer och ligger söder om Imam Ridhas (fvmh) välsignade helgedom. Gowhar Shad moské byggdes med Gowhar Shads, Shahrokh Teymuris frus, ambition år 1415 e.Kr.

Ferdowsis gravplats (Aramgah-e Ferdowsi)

Irans store episke poets, Hakim Abu al-Qasim Ferdowsis (den paradisiske), gravplats ligger i Tus, 22 km från Mashhad. Hakim Abu al-Qasim Hasan ibn Sharaf Shah Ferdowsi, Irans och världens berömde episke poet, föddes år 940 e.Kr. i byn Pash, två farsang (dygn till fots) öster om Tabran Tus. Ferdowsi tillhörde Irans bondefamiljer som var markägande jordbrukare och som vanligtvis kämpade in i det sista för att bevara sitt lands kulturella arv och självständighet. Vid 40 års ålder, ”tiden då det var fullt med krig överallt”, började han recitera Kungabrevet, som tog ca 30-åriga att sammanställa. Han gick bort år 1020 eller 1025 e.Kr. i Tus och begravdes där.

Khayyams gravplats (Aramgah-e Khayyam)

Hakim Abu al-Fath ’Umar ibn Ibrahim, känd som Khayyam Neyshaburi, var en iransk matematiker, astronom, poet och tänkare från 1000-talet e.Kr. Hans gravplats ligger i Neyshabur.

Sheikh Bahais gravplats (Maqbareh-ye Sheikh Bahai)

Gravplatsen tillhörande den store shiitiske lärde Baha’ al-Din Muhammad Amili (känd som Sheikh Bahai) från safavidernas tid har fått en egen plats i Imam Ridhas (fvmh) helgedomskomplex.

Varmvattensvärdshuset (Robat-e Ab-e Garm)

Detta rektangelformade värdshus, som ligger i Mashhad, har en salong med pelare och flera korridorer och rum och förmodas komma från ghaznavidernas tid.

Qarah su vattenfall (Abshar-e Qarah Sou)

Qarah sus dal ligger nära Kalat-e Naderi. Denna vattenfyllda och behagliga bergsregion har skapat en attraktiv plats för turister.

Några andra av provinsens turistmål som kan nämnas är bl.a. Harun al-Rashids gravplats, Nader Shah Afshars gravplats, Sheikh Tabarsis gravplats, Khajeh Rabi’s gravplats, Rownaj vattenfall, Keshmir trädgård och Ali Abad torn.

Souvenirer och hantverk

Mattvävning är ett av provinsen Khorasan Razavis viktigaste hantverk. Kelimvävning, Kalats sidenvävning, filtvävning, pälssömnad och korg- och bastflätning är några andra av provinsens hantverk. Olika sorters radband, ringar och smycken, textilier och religiösa flaggor, stenskulpturer, charugh (traditionella läderskor), turkos sten, bönemattor, keramikhantverk, vassmattor, trä- och metallhantverk, giveh, målning på läder, olika sorters kryddor, berberis, saffran, kummin och olika sorters nötter räknas tillhöra provinsens souvenirer.

Lokal musik

Khorasansk musik är en av de äldsta iranska musikstilarna som spelas med olika sånger och melodier bland folket i Nord- och Sydkhorasans och Khorasan Razavis städer och byar. Många anser att Khorasans musik är rikare och mer varierat än vad det är i Irans andra regioner. Dock är orsaken till det att olika folkgrupper, såsom turkar, balucher, kurder och beduiner, bor i Khorasan. På grund av välsignelsen från alla dessa folkgrupper skapas ett hav av musik med rikt innehåll, färger och toner. Förutom att Irans inhemska eller lokala musik talar om respektive regions folks själ, övertygelser och seder påminner den även om inhemska berättelser och sagor. Forskare anser att det bara är persiska dikter som reciteras i Khorasan Razavis östra och centrala områden och att du tar (två strängar), som är ett känt instrument i Khorasan, mest spelas i Torbat-e Jam, Khaf och Taybad. De vanligaste instrumenten i regionen är do tar, saz (surna), trumma, do buqeh, ney-e haft band (flöjt med sju fingerhål) och dayereh (tamburin). Bland regionens grundmelodier kan bl.a. chahar beyti, do beyti, gharibi, najma, sarhadi, navayi och maqumollah nämnas.

 

Lokal mat

Provinsen Khorasan Razavis typiska maträtter består av olika sorters lokala eshkeneh (balghur shir, kashk-e zard eller gholur-e torsh, kashk-e sefid eller qorut m.m.), olika sorters ris, tjocksoppor, köttsoppor, fatir maskeh, digcheh och changali m.m.

Comments are closed.