Sydkhorasan

Under sommaren år 1383 SH (2004 e.Kr.) delades Khorasan in i de tre provinserna Nordkhorasan, Khorasan Razavi och Sydkhorasan vilket ledde till att Nordkhorasan med Bojnord i centrum, Khorasan Razavi med Mashhad i centrum och Sydkhorasan med Birjand i centrum etablerades.

Staden Birjand är centrumet i denna provins. Stadens gamla byggnadsverk visar på denna regions folks kulturs och civilisations storhet och höga ålder. Sett till stadens kultur, kunskap och förståelse räknas den som en av landets mest lysande regioner på sådant vis att existensen av utmärkta lärda och fullständiga gnostiker från alla delar i regionen visar på just detta. Man kan modigt anse den vara kunskapens och tålmodighetens källa. Sedan förr i tiden har man kallat denna stad för två namn; 1 – Qohestan 2 – Birjand.

Qohestan: Detta var namnet på ett landsområde som låg i södra Khorasan. Det gamla Qohestan inkluderade provinserna Khaf, Gonabad, Bajestan, Kashmar, Ferdows, Tabas, Qaen, Tabas-e Mesina, Birjand och Nehbandan. Men ibland har det nämnts att det var ett mindre område, alltså provinsen Qaen, och ibland endast staden Birjand.

Birjand: Namnet Birjand har sedan lång tid tillbaka varit Birjand och har även nämnts i formerna Barjand, Barkand och Birkand i böcker och uppslagsverk. Ordet Birjand har bildats av de två delarna ”bir” och ”jand”, och de flesta experter anser att ”jand” är det arabiska ordet för ”kand”, som betyder stad. Men gällande dess första del, alltså ”bir”, råder det skiljaktigheter kring, och man har sagt att det ordet betyder ”halv”, ”hög”, ”brunn” och ”storm”.

Provinsens ekonomiska resurser är för det mesta djurhållning och jordbruk. Sett till dess jordbruk har provinsen skapat en unik ställning för sig i att odla olika typer av växter (p.g.a. regionens speciella position). Bland denna odling kan man nämna saffran och provinsen är känd som den största producenten av denna värdefulla växt, på sådant vis att mer än 95 % av Irans saffransproduktion och mer än 60% av hela världens saffransproduktion anskaffas från denna region. Provinsen är även den största producenten i landet av berberissläktet (zereshk), och p.g.a. just dessa egenskaper kan man ge Sydkhorasan namnet ”det röda guldets land”.

Enligt gamla dokument har en iransk folkgrupp vid namn Sakaret levt i denna region, och p.g.a. regionens speciella väder och klimat har regionen inte uppmärksammats och invaderats av många främlingar och släktet och språket tillhörande folket här har drabbats av mindre sammanblandning .

Birjandsdialekten är en av det persiska språkets mest innehållsrika dialekter sett till antalet ord och deras variation. Jämfört med det officiella språket persiska syns färre tecken i dess ord från ord tillhörande utländska språk såsom arabiska, turkiska m.fl. Majoriteten av folket i denna region är shiamuslimer tillhörande tolv-imam-skolan och den ömsesidiga relationen mellan shia- och sunnimuslimer är väldigt vänlig.

 

 

Geografisk position

Provinsen Sydkhorasan är Irans östligaste provins. Denna provins gränsar till Afghanistan i öst. Staden Birjand är centrum i provinsen. Qaenat, Sarbisheh och Nehbandan är några av provinsens viktiga städer.

 

Väder

Provinsen Sydkhorasan har ett torrt väder och ett ökenklimat, men med hänsyn till positionen för låga och höga landsområden delas vädret in i två typer; ett torrt och varmt väder och ett torrt och måttligt väder. Det torra och varma vädret skådas mest på slätter, planområden i centrum, väst och sydväst, och det torra och måttliga vädret vid provinsens nordliga och nordvästliga altituder och runt omkring Birjand.

 

Historia och kultur

Sydkhorasan inkluderar en del av stora Khorasan som kallades för ”Qohestan” för århundraden sedan. Enligt kvarstående inskriptioner från akemenidernas tid, och enligt vissa grekiska historiker, var Qohestan en boplats för folkgruppen sagartierna som tillhörde det ariska släktet. Den grekiske historikern Herodotos skrev: ”De tillhör de östliga folkgrupperna och räknas tillhöra akemenidernas 14:e satraps befolkning.” Marco Polo nämnde även denna region vid namnet ”Tunukain” – Tun och Qain – i sin reseskildring. De flesta forskare anser att ordet ”qohestan” är den arabiserade formen av ”kohestan” (bergsområde), och användes p.g.a. den speciella geografiska omgivningen och existensen av bergsområden.

 

Lustslottet (Arg-e Kolah Farangi)

Lustslottet i staden Birjand är en av de byggnader som konstruerades under början av qajarernas tid, och som p.g.a. dess arkitekturiska egenskaper tillhör denna kommuns framstående och intressanta byggnader. Denna byggnad har konstruerats på sex våningar och i formen av en ziggurat.

 

Nehbandan borg (Qal’eh-ye Nehbandan)

Denna borg är ett av de historiska kvarstående byggnadsverken i Sydkhorasan, och dess ålder sträcker sig tillbaka till parternas tid. Enligt vissa experter har den forntida staden ”Neh” varit belägen där. I denna borg finns det keramik som sett till dess yttre former och färgblandningar liknar keramiken under parternas tid väldigt mycket. Men existensen av keramik från safavidernas tid indikerar att denna borg även användes fram tills safavidernas tid. Borgen visar även på en typ av mästarkonst och teknik i att bygga denna typ av borgar från parternas tid till safavidernas tid.

 

Fourg borg (Qal’eh-ye Fourg)

Denna borg, som ligger ovanpå en kulle, byggdes på Nadir Shahs befallning och ligger i östra Birjand i Fourg by, som tillhör Darmian kommun. Några andra turistmål i provinsen som kan nämnas är bl.a. Chahardah vattenfall, Lout varmvattenkälla, Band-e Darreh damm, Gazik varmvattenkälla, Sarbisheh survattenkälla, Varzaq grotta, Pahlavan grotta, Chahar Derakht stormoské, Antropologimuseet, Arkeologimuseet, Martyrernas museum, Berömda personer nationalmuseum, den häpnadsväckande byn Makhounik och Touran Shahs grav.

 

Hantverk och souvenirer

Vävning av mattor, textilier, korgar, jajim, kelim och zolou, keramik, filtning, kopparsmide, järnsmide, guldsmide och garveri utgör provinsens hantverk. Traditionell handsömnad, broderi, filigran, silkesbroderi och mattvävning räknas även som några av denna regions utsökta och populära konstverk. På grund av Sydkhorasans lämpliga väderförhållanden produceras 95 % av Irans saffran och 60 % av världens saffran i denna region. Utöver saffran är även berberis, sviskon, jujubär, havtorn, bergsmandel, valnötter, svart vasslekräm, gul vasslekräm, vasslekräm med kummin och torkad aprikos några av Birjands souvenirer.

 

Lokal mat

Provinsen Sydkhorasans inhemska mat består bl.a. av olika sorters eshkeneh, khouresh ghormeh, gousht-e dagh, khouresh sabzi, koukou kama, kashk-e badenjan, qatoq mash, abgousht, olika sorters ash, gandom shir, qatoq adas, olika sorters bröd, kachi, baneh, gavresi, saberi och khorma bereshteh.

 

Lokal musik

Regionen Khorasans söders, som idag omvandlats till Sydkhorasan, moderna musik har en lång och gammal historia. Kännetecknet för detta territoriums lokala musik är rytmiska och dramatiska rörelser. Choub-bazi är en av de konster som beror på dans och som har sitt egna speciella karaktärsdrag. Birjand kommun och Qohestan har de vackraste och mest delikata melodierna och sångerna, de mest episka danserna och musikskapandena och ett sjungande som går att finna på få platser. Balouchimusik, som är populär i regionerna Sarbisheh och Nehbandan, har även sina egna speciella karaktärsdrag och skönheter. Baluchernas dans har både en nationell och religiös aspekt och utförs vid två tillfällen.

 

Comments are closed.