Chahar Mahal och Bakhtiari

Provinsen Chahar Mahal och Bakhtiari har en area motsvarande 16328,346 km2 enligt landsuppdelningen år 1391 SH (2012 e.Kr.) och ligger i västra Iran. Denna provins gränsar till provinsen Esfahan i nordöst, provinsen Kohgiluyeh och Buyer Ahmad i sydväst, provinsen Khuzestan i väst och provinsen Lorestan i nordväst. Med hänsyn till omständigheterna för provinsens klimat och område har den ett medelhavsklimat med fuktiga och kalla vintrar, milda somrar och två balanserade årstider; våren och hösten.

Chahar Mahal och Bakhtiaris historia är i själva verket den tusentals år gamla bakhtiariska historian eftersom provinsen Chahar Mahal och Bakhtiari har varit en del av det stora bakhtiariska landet genom hela historien.  Vissa andra folkgrupper har successivt bosatt sig i provinsen under de senaste århundradena. Namnet Bakhtiari nämndes för första gången bland Stora Lur-stammarnas subgrupper enligt Hamdallah Mustawfi. Men det användes som ett geografiskt namn för den stora Bakhtiari-stammen under safavidernas tid.

Chahar Mahal-folket och Bakhtiari-folket talar olika språk. Generellt sett talar Chahar Mahal-folket på persiska och turkiska med deras egen dialekt. Bakhtiari-folket talar på språket bakhtiari, som är en dialekt från det gamla persiska språket. Dock talas även qashqaisk turkiska i vissa städer och byar i provinsen. Den övervägande majoriteten av folket i provinsen är muslimer och följare till tolv-imam-skolan. En liten del zoroastrier och kristna bor även i provinsen.

Musiken och poesin hos Bakhtiari-stammen har funnit en evig relation till stamlivet. Bakhtiari-stammens mugammusik är känd vid namnet ”bayt”. Varenda stam har speciella lokala musiker som kallas för ”toshmal”. Toshmaler är ett romantiskt och poetiskt folk som har en stor betydelse för skapandet av populära verk och talspråk i Bakhtari-regionen. Bakhtiari-folkets musikinstrument är enkla och få och består främst av trumpet, saz och dohol. Inrikes och utrikes turister och besökare gillar stamlivets livsstil och speciella seder och traditioner.

Ett av provinsen Chahar Mahal och Bakhtiaris intressanta sevärdheter är Bakhtiari-stammens migrering. Trots att många grupper från Bakhtiari-stammen såsom Irans resterande stammar även levt sedentärt de första årtiondena under det nuvarande seklet (SH) är en del av stammen nomader och förflyttar på sig. Bakhtiari-nomaderna bosätter sig i byar i östra Khuzestan under vintrarna och i de västra delarna av Chahar Mahal och Bakhtiari-regionen på somrarna.

Geografisk position

Provinsen Chahar Mahal och Bakhtiari ligger i bergskedjan Zagros mitt. Shar-e Kord är centrum i provinsen, och bland provinsens viktiga städer kan bl.a. Ardal, Lordegan, Boroujen och Farsan nämnas. Bakhtiaris landsområde, som ligger på en kedja av höga berg, smala dalar, en del höga slätter med vattenfyllda floder, lönn- och ekskogar och bergskedjan Zagros rika altituder, har skapat en makalös region för resenärerna i denna region. Zard Kouh bergstopp utgör dess högsta punkt och Armand dess lägsta punkt.

 

Väder

På grund av att provinsen Chahar Mahal och Bakhtiari är en bergsregion och med hänsyn till att lufttemperaturen skiljer sig i provinsens alla områden p.g.a. altituden finns det olika termiska klimat i provinsen. Därmed har provinsen kalla vintrar och måttliga somrar.

 

Historia och kultur

Med hänsyn till provinsen Chahar Mahal och Bakhtiaris gamla band till provinsen Lorestan omfattar den ett av de äldsta verken från Irans forntida civilisation. Bevarandet och praktiserandet av detta territoriums gamla kultur är några av denna regions unika egenskaper och som även fortsatt fram tills idag. Bakhtiarer tillhör Irans gamla folkgrupper och persernas stammar som bodde i sluttningen till bakhtiaribergen under 500–600-talet f.Kr. I själva verket är Chahar Mahal och Bakhtiaris regions historia sammanknuten med bakhtiaristammens historia. Bakhtiarerna är en gren från lurstammarna, som är kända som ”Stora Lur” i Irans historia. Bakhtiaristammen delas in i de två stora grupperna ”Haft Lang” (Sju ben) och ”Chahar Lang” (Fyra ben). Under sommarperioden vistas Chahar Lang i norr och Haft Lang i söder. Bakhtiariregionen har ibland varit en del av provinsen Fars och under en tid en del av Khouzestans styre.

 

Dezak borg (Qal’eh-ye Dezak)

Dezak borg ligger sydöst om Dezak by och har konstruerats på två våningar och i en magnifik form. Borgen byggdes på Amir Mofakhkham Bakhtiaris, Emam Qoli Khan Haj Ilkhanis son, befallning. Under Amir Mofakhkhams tid överlämnades Dezak borg till hans storebror, Överbefälhavare Fath-Ali Khan. I denna borg har ett bibliotek med Amir Mofakhkham Bakhtiaris böcker funnits. Ali Akbar Dehkhoda använde sig av detta bibliotek under första världskriget då han flydde till Chahar Mahal och Bakhtiari och påbörjade författandet av ordspråk, utlåtanden och sitt lexikon genom att använda sig av de existerande källorna i Dezak borg.

 

Benhus (Bard gouri)

Dessa är provinsens äldsta stenverk som hör till medernas tid fram tills slutet av sassanidernas tid. Eftersom man anser att jorden är helig i religionen zoroastrismen undvek man att begrava kroppar förr i tiden, och istället placerade man kropparna i behållare av sten, som kallades för ”ostoudan” (benhus/ossuarium), och för ”bard gouri/sang-e gabri” (gabristen; en zoroastriers sten) i bakhtiarisk terminologi. Dessa verk har gröpts ut enskilt eller mångfaldigt och visar på begravningskulturen under mer än 1500 år i regionen och religionen zoroastrismens och dess följares inflytande i denna region.

 

Stenlejon (Shir-e sangi)

För att beskydda sina krigare och hjältar brukade bakhtiarerna placera en utskuren staty av sten och i formen av ett lejon med motiv på hästar och svärd ovanpå deras gravar. Dessa motiv har var och en sina egna speciella betydelser. Stenlejonen ovanpå bakhtiarernas hjältars och ungdomars gravar är en påminnelse om varje stams händelsefyllda historia och dess upp- och nedgångar. Det äldsta stenlejonet som finns i provinsen hör till safavidernas tid.

 

Imamättling Mohammad Akbar (Emamzadeh Mohammad Akbar)

Imamättlingens byggnad består av en moské med en shabestan som har pelare av skulpterad sten och tak av tegel. Denna gravplats ligger i Dastgerd by och första konstruktionen av denna helgedom hör till ilkhanernas tid.

 

Zaman Khan bro (Pol-e Zaman Khan)

Denna bro ligger 7 km ifrån staden Saman ovanför Zayandeh Roud flod och hör till safavidernas tid.

 

Shirnows konvexa avbilder (Noqoush-e Barjasteh-ye Shirnou)

Avbilden på tre människokroppar (en bild på en regent som sitter med ett spjut på en stol bredvid två undersåtar) ligger i Shirnow dal (Shirinab), som tillhör Kouhrang kommun, och hör till elymiernas tid.

 

En bild på Shalamzar sjö

Andra turistmål som kan nämnas är bl.a. Atabakan moské, Imamättling Shahsavar, Darreh-ye Eshq (Kärlekens dal) vattenfall, Shalamzar sjö, slätten med uppochnedvända tulpaner, Shalgerd skidområde, Khodaafarin bro och steninskriptioner från Den konstitutionella revolutionen i Dah Cheshmeh by.

 

Souvenirer och hantverk

Jajim, kelim, mattor, giveh (traditionella broderade tofflor), filtar och hattar, chougha, traditionella sadelväskor, nomadtält, khour, zhelas, slevar och träskedar utgör provinsens hantverk. Boldaji gaz, mjölig gaz, gaz i bitar och chokladgaz utgör provinsens souvenirer.

 

Lokal mat

Kakab-e bakhtiari, halim-e berenji (rishalim), gosh gandom (kött och vete), tas kabab (kebabgryta) och abgousht är några av provinsens lokala maträtter. Förr i tiden preparerade provinsens folk ett speciellt bränsle vid namn ”sourdeh”, som även användes i dåtidens korsi. Yngre personer brukade lägga potatis i sourdeh och äta potatisen med animalisk olja efter att det tillagats. Invånarna i Shahr-e Kord kallade denna mat för ”khol paz”.

 

Lokal musik

I bakhtiaristammen har musik funnit ett tidlöst band med stamlivet. Melodierna i bakhtiarimusiken är kända vid namnet ”beit” (vers). ”Galedari”, “barzegari”, “Abol Qasem-khani” and “Shir Ali Mardoun” är bland de kändaste av dem. Det finns ca 20-25 olika melodier i denna musik. Varje stam har speciella lokala musiker som kallas för ”toushmal”. Dessa musiker är romantiska människor och arbetar som poeter. De spenderar större delen av sina dagliga liv med att konstruera verser, skämt, ordspråk och liknelser. De har spelat en stor roll i att berika bakhtiariregionens folkverk och litteratur. Bakhtiarimänniskornas musikinstrument är enkla och begränsade och inkluderar vanligtvis korna (en sorts trumpet), cymbal, trummor, saz och tambur.

Comments are closed.