Tehran

Provinsen Tehran har en area motsvarande 13692,413 km2 enligt landsuppdelningen år 1391 SH (2012 e.Kr.) och ligger i norra Iran under bergskedjan Alborz . Denna provins gränsar till provinsen Mazandaran i norr, provinsen Qom och provinsen Markazi i sydväst, provinsen Alborz i nordväst och provinsen Semnan i öst. Provinsen Tehran ligger mellan centrala Alborz bergskam och den västra utkanten av Dasht-e Kavir (Stora saltöknen), och därmed påverkas provinsens väder främst av dess höga höjd. Provinsen kan delas in i tre delar sett till dess klimat:

  1. De norra höjdernas klimat: Detta klimat finns i de södra dalarna vid centrala Alborz höjder 3000 meter över havet. Vädret är fuktigt/halvfuktigt och kallt med väldigt kalla och långa vintrar. Damavand och Tochal är de tydligaste exemplen på detta klimat.
  2. Utlöparklimat: Detta klimat är beläget 2000-3000 meter över havet och har ett halvfuktigt och kallt väder med relativt långa vintrar. Abali, Firuzkuh, Damavand, Galanduak, Amir Kabir damm och Taleqans dal har detta klimat.
  3. Halvtorrt och torrt klimat: Detta klimat har korta vintrar och varma somrar och finns på höjder under 2000 meter över havet. Desto lägre höjd desto torrare blir miljön. Varamin, Shahriar och kommunen Karajs södra sida har detta klimat.

Nutida Tehran, som hör till en av världens största och mest befolkade städer, har haft många historiska upp- och nedgångar. ”Tahran”, som inte var mer än en by under en tid, har idag omvandlats till stora Tehran. Fr.o.m. den tid då denna stad valdes ut till Irans huvudstad år 1200 AH (1786 e. Kr.) har den varit med om otaligt många händelser. Namnet Tehran började tidigare med den arabiska bokstaven ”ṭa”. Staden var tidigare tillsammans med ”Rey” och den första stora byn som etablerades söder om bergskedjan Alborz sluttning och hade ett enastående rykte och position. Tehran räknades som en av Reys byar och låg en farsang (en dags promenad) ifrån Rey.

Vissa historiker anser att Tehran var en del av staden Reys kommun Qasran och att byn ovanför hette Mehran. Enligt en återberättelse verkar det som att Qasran och Mehran var två bröder. ”Ran” betyder ”sluttning”, och därmed var Mehran den övre sluttningen och Qasran den nedre sluttningen i bergskedjan Alborz. Tehran förstördes totalt under mongolernas tid och efter det uppstod en liten by vid namn Tehran norr om Rey.

Tehrans folks originalspråk är persiska, men p.g.a. en omfattande emigrering till denna provins har andra dialekter såsom azerbajdzjanska och olika dialekter från Irans andra regioner adderats till det. Majoriteten av folket i Tehrans provins är shiamuslimer, men en del religiösa minoriteter bor även i denna provins.

 

Geografisk position

Provinsen Tehran ligger norr om Irans mitt.  Staden Tehran är centrum i provinsen och den Islamiska republiken Irans huvudstad. Rey, Shemiranat, Shahriar och Varamin är provinsen Tehrans viktiga städer. Berget Damavand är provinsen Tehrans högsta punkt och Varamins slätt i sydväst i provinsen är dess lägsta punkt. Bergskedjan Kouh-e Alborz ligger i norr, Savadkouh och Feyrouzkouh i nordöst, Lavasanat, Qorrehdagh, Shemiranat, Kouh-e Hasanabad och Kouh-e Namak i söder, Bibi Shahrbanou och al-Qadir i sydöst och Qasr-e Feyrouzeh i öst.

 

Väder

I provinsen Tehran är klimatet varmt och torrt i ökenområden och i söder, kallt och halvfuktigt i utlöparområden och kallt med långa vintrar på högre altituder. Norra delen av Tehran och Shemiranat har även måttligt väder under somrarna. Man kan säga att Alborz sydliga sluttningar, speciellt i bergsområden, dalar och floder under hösten, stränder till sjöar bakom Amir Kabirs, Latyans och Lars stora dammar och de naturliga sjöarna Jaban och Tar har speciella betydelser för turism. På grund av tung snötäckning, speciellt vid södra Alborz sluttningar, skapas även gynnsamma förhållanden för vintersporter, såsom skidåkning, under hela vintern i provinsen Tehrans norra delar.

 

Historia och kultur

Tehrans region har varit en bebodd region sedan långt, långt bakåt i tiden och det går att skåda kulturella spår från denna avlägsna tid i dess alla hörn och kanter. Arkeologiska forskningar och utgrävningar från ett sekel bakåt tills idag har tydliggjort många kulturella centrum på Tehrans slätter och som visar att denna slätt varit bebodd fr.o.m. åtminstone 5000-talet f.Kr. (enligt verk från Cheshmeh Ali i Rey) tills idag. Dagens Tehran, som är en av de största och mest befolkade städerna i världen, har haft många historiska upp- och nedgångar. ”Tahran”, som under en tid inte var mer än en by, har idag omvandlats till stora Tehran. Denna stad valdes ut till huvudstad år 1200 AH (1786 e.Kr.). Sedan dess har den omvandlats till landets politiska, administrativa, ekonomiska, kulturella och konstnärliga centrum.

 

‘Ala’ al-Din torn (Borj-e ‘Ala’ al-Din)

Detta torn ligger norr om Varamins stormoské och är 17 meter högt. Byggnaden har konstruerats med en kombination av mongolisk arkitektur och arkitektur från Aq Qoyunlus och Qara Qoyunlus tid.

 

Toghrol torn (Borj-e Toghrol)

Toghrol torn ligger i Rey och är enligt en återberättelse den förste seldjukiske kungen Toghrols gravplats. Toghrol torn byggdes under 400-talet AH, och dess konstruktör är inte känd. Det finns en steninskription på byggnadens övre del som visar att detta torn reparerades år 1031 AH på Nasir al-Din Shahs befallning med Mirza Ali Asghar Khan Atabaks ansträngningar och Haji Abu al-Hasan Me’marbashis arkitektur.

 

Arg rondell (Meydan-e Arg)

Arg tillhör huvudstaden Tehrans viktiga rondeller och vars ålder sträcker sig till den safavidiske kungen Tamasp I:s tid. Denna rondell var förr i tiden omsluten och runt om den hade man grävt en vallgrav, och inuti den låg även kungliga byggnader. Namnet på denna rondell har funnits kvar som ett minne sedan Fath-Ali Shahs tid, och under Nasir al-Din Shahs tid var den känd som Toupkhaneh (artilleri) och Bagh-e Golshan (Golshan trädgård) rondell.

 

Milad torn (Borj-e Milad)

Det mångsidiga telekommunikationstornet ligger i nordvästra Tehran, Irans huvudstad. Detta torn, med sina 435 m, är Irans högsta torn och det sjätte högsta i världen. Detta torn, med sina 13 000 m2 i den övre delen av tornet, ligger på första plats bland alla telekommunikationstorn i världen sett till användbar yta. På grund av denna byggnads väldigt höga höjd och dess annorlunda utseende kan den skådas från ungefär hela Tehran, och av denna anledning räknas den som en av den iranska huvudstadens symboler.

 

Frihetsrondellen (Meydan-e Azadi)

Denna byggnad ligger i västra Tehran och i början av den speciella vägen mellan Tehran och Karaj, och det finns även ett museum inuti den.

 

Golestan palats (Kakh-e Golestan)

Detta palats består av en entréhall, ett museum med olika salar som uppvisar glas, briljant, elfenben och kristall och Talar Salam (mottagningssalen). Påfågeltronen finns i Talar Salam, som bebotts av kungar, och som Nadir Shah hämtade från Indien år 1739 e.Kr. som en trofé. Denna tron har juvelprydda fötter, två trappsteg och eleganta väggar och man har dekorerat dess utsida med inskriptioner.

 

Sahebqaraniyeh palats (Kakh-e Sahebqaraniyeh)

Detta palats har byggts i nordöstra Tehran och är ett i mängden av Niavarans uppsättning av palats. Några av dess olika delar som kan nämnas är bl.a. ett poolhus, ett korsihus, en planisfärsal och en spegelsal som dekorerats med värdefulla tavlor och suveräna föremål.

 

Marmortronens herrgård (Emarat-e Takht-e Marmor)

Marmortronen (eller Salomos tron) har byggts i formen av en lång plattform med väggar, 65 stycken stora och små marmorbitar och är placerad i mitten av palatsets huvudveranda. Den står på sex änglar, tre demoner och elva spiralpelare. På båda sidorna av verandans framsidas trappa har två skulpterade lejon placerats ut.

 

Helige Abdul Azims helgedom i Rey (Astaneh-ye Hazrat-e ’Abd al-’Azim dar Rey)

Helige Abdul Azim är en av Imam Hassans (fvmh) ättlingar som marterades under 200-talet AH. Imamzadeh Hamzahs, Imam Ridhas (fvmh) bror, och Imamzadeh Tahirs , en ättling till Imam Sajjad (fvmh), helgedomar och gravar tillhörande vissa qajarkungar och flertalet lärda finns även i detta komplex. Denna byggnads ålder sträcker sig tillbaka till år 848 AH.

 

Naqareh Khaneh torn (Borj-e Naqareh Khaneh)

Ruinerna av detta åttahörniga torn finns kvar uppe på Reys berg Naqareh Khaneh, och tornets plats, Naqareh Khaneh, är en gravplats som tillhör en seldjukisk monark.

 

Saltanatabad palats (Kakh-e Saltanatabad)

Detta palats byggdes på två våningar i Rostamabad by på Nasir al-Din Shahs befallning, och den har ett stort poolhus i mitten. En gyllene glob, det kungliga palatsets emblem, har placerats ovanpå gaveltakets högsta punkt. Poolhusets gyllene tak, mötesrum och dess korridorer har utsmyckats med vackra gipsdekorationer.

 

Imamzadeh Davoud (Emamzadeh Davoud)

Denna gravplats tillhör Imamzadeh Davoud ibn ’Imad, som var en av den Helige Imamen Zayn al-’Abidins (fvmh) ättlingar. Imamzadeh Davouds helgedom ligger i nordvästra Tehrans bergsområden och är ett viktigt turist- och pilgrimsmål i denna region.

 

Alis källa (Cheshmeh Ali)

Denna vattenkälla ligger norr om Ibn Babawayh. Detta områdes civilisations ålder sträcker sig tillbaka till 4000 år f.Kr. Det finns relativt stora stenar ovanpå denna källa som Fath-Ali Shahs och vissa av qajarkungarnas ättlingars ansikten inristats i.

 

Ask vattenkälla (Cheshmeh-ye Ab-e Ma’dani-ye Ask)

Dessa elva källor ligger i östra Tehran i berget Damavands södra sluttning och nere vid Haraz dal på båda sidorna av Haraz flod. Vattnet i dessa källor innehåller bikarbonatklorid, vätesulfid och svavel och är effektivt för behandling av luftvägsinfektioner och ledsjukdomar.

 

Lar damms sjö (Daryacheh-ye Sadd-e Lar)

Denna sjö ligger nära Tehran, och p.g.a. dess närhet till Damavand berg har den ett svalt väder och vackra utsikter. Det finns möjlighet för vattensporter, såsom simning och skridskoåkning, i denna sjö.

 

Amir Kabir damms sjö (Daryacheh-ye Sadd-e Amir Kabir)

Denna sjö ligger på vägen mellan Karaj och Chalous vid Varian kanjon, och vädret där är även svalt och behagligt under somrarna. I denna sjö utförs sport- och friluftaktiviteter såsom kajakpaddling, fiskning, skridskoåkning, simning och skärmflygning.

 

Latyan damms sjö (Daryacheh-ye Sadd-e Latyan)

Denna sjö ligger nära nordöstra Tehran och ovanför Jajroud flod. Det finns många dammar och rekreationsområden runt omkring denna sjö som folk brukar åka till.

 

Damavand berg (Qolleh-ye Damavand)

Damavand berg är 5678 m högt och ligger 75 km nordöst om Tehran. Utöver Damavand bergs vackra natur ligger även Ask grotta och Gol-e-Zard grotta på vägen upp mot den i Polur. Några andra av dess sevärda attraktioner som kan nämnas är bl.a. området Larijan och dess varma vatten, slätten Vararou som har mycket snö under vintern och Lar sjö.

 

Touchal bergstopp (Qolleh-ye Touchal)

Alborz sydliga sluttning, som är känd som Touchal bergsområde, är Tehrans bergsklättrares och idrottares grundläggande tillhåll. Kolakchal, Shervin, Shirpala, Touchal, Espid Kamar och Palangchal är de läger som finns vid bergstoppen. Det går att bestiga Kolakchals bergstopp, som är 3350 m hög, via Jamshidiye, Golab Darreh, Afshar trädgård och Vazbad dal. Shirpalas relativt utrustade läger gör det möjligt att övernatta där, och efter det tar det ca tre timmar att nå Touchal bergstopp. Detta läger har sängar, en matsal, en kafeteria, kranvatten och el. Man når Palangchals läger via Darakeh, och det tar ca fem timmar att gå dit under somrarna. Några skidbackar som kan nämnas är Darbandsars skidbacke i nordöstra Tehran, Khours skidbacke på vägen mellan Karaj och Chalous och Dizins skidbacke på vägen mot Chalous.

 

Biostaden (Shahrak-e Sinamayi)

Denna förstad konstruerades för att rekonstruera scener från det gamla Tehran. Johnny Cortina och andra italienska designers har designat fasaderna på herrgårdar, butiker, kvarter och passager, och med hänsyn till bilder från den tiden.

 

Irans nationalmuseum (Mouzeh-ye Melli-ye Iran-e Bastan)

Irans nationalmuseum är Irans första vetenskapliga museum och som har verk från 6000 år f.Kr. till den islamiska perioden. Denna byggnad konstruerades under tillsyn av André Godard under åren 1935-1937. Detta museum har två separata våningar. Första våningen tillhör museets gamla byggnad och innehåller uråldriga verk, verk från den historiska perioden och ett bibliotek, och den andra våningen har en föreläsningssal och en temporär uppvisningssal. Den islamiska perioden museum ligger i den vita byggnaden bredvid.

 

Irans dekorativa konstmuseum (Mouzeh-ye Honar-haye Tazyini-ye Iran)

Detta museum grundades år 1959 e.Kr. Museets byggnad har fyra våningar, och det går att skåda olika regioners verk och hantverk på varje våning.

 

Den osmanska herrgården och Rumis bro (Emarat-e Osmani va Pol-e Rumi)

Denna herrgård byggdes under 1800-talet av en av den osmanska regeringens ambassadörer i området Elahiyeh i Tehran. Namnet Rumi finns kvar likt smeknamnet Mawlana Jalal al-Din Muhammad Balkhi på en liten bro i detta område.

 

Abali Haraz vattenkälla (Cheshmeh-ye Abali Haraz)

Abalis mineralvattenkälla ligger norr om Abali by nära Mobarakabads flodbädd. Detta vatten är effektivt för behandling av olika sjukdomar i matsmältningssystemet, levern och bukspottkörtel. Det används även för reglering av kolesterol och urinsyra.

 

Nutida konstmuseet (Mouzeh-ye Honar-haye Moaser)

Nutida konstmuseets byggnad ligger på gatan Kargar-e Shomali bredvid Laleh park. Detta museum på tre våningar har nio gallerier med konstverk från Pablo Picasso, Paul Gauguin, Claude Monet och Georges Braque, ett bibliotek och en audiovisuell enhet. I Nutida konstmuseets skulpturpark har verk från Marino Marini, Parviz Tanavoli, René Magritte, Henry Moore, Alexander Calder, Alberto Giacometti, Max Bill, Eduardo Chillida och Noriyuki Haraguchi samlats.

 

Irans dekorativa konstmuseum (Mouzeh-ye Honar-haye Tazyini-ye Iran)

Detta museum grundades år 1959 e.Kr. Museets byggnad har fyra våningar, och det går att skåda olika regioners verk och hantverk på varje våning.

 

Irans mattmuseum (Mouzeh-ye Farsh-e Iran)

Museets byggnad har konstruerats med en vacker arkitektur med dekorativ exteriör som liknar en mattvävares vävstol och ligger norr om Laleh park. Det består av två salar som uppvisar mattor och kelim. Mattmuseets komplex innehåller exempel på mattor från 1400-talet e.Kr. tills nutid, och uppvisar Irans mästerliga mattor på ca 135 bord i salen på bottenvåningen. Med hänsyn till en 2500 år gammal matta (pazyryk) som upptäcktes år 1949 e.Kr. i södra Sibirien, har mattvävningskonsten funnits sedan innan akemenidernas tid i Iran.

 

Frihetsmuseet (Mouzeh-ye Azadi)

Detta komplex ligger inuti Frihetsrondellens torn, och i det har olika saker från perioden f.Kr., akemenidernas, parternas och sassanidernas tid och islamiska perioder, såsom keramik, bronskärl, målade tavlor och mattor, ställts ut.

 

Läraren San’ati museum (Mouzeh-ye Ustad San’ati)

Detta museum byggdes år 1946 e.Kr. San’ati skapade ca 6000 tavlor och fler än 1000 gips-, sten- och bronsstatyer av Irans vetenskapliga och litterära personligheter och samhällets olika typer. Flertalet av dem förvaras i detta museum. Detta museum har en teatersalong, en peep show, en porträttutställning och ett antropologimuseum.

 

Vildlivs- och naturmuseet (Mouzeh-ye Asar-e Tabi’i va Hayat-e Vahsh)

Darabads museum är Irans rikaste naturhistoriska museum. I detta museums fem delar förvaras uppstoppade däggdjur, fåglar, fiskar, reptiler och insekter. I den paleontologiska delen har det första spåret på liv på jorden och även fossiler med vetenskapliga klassificeringar ställts ut. Detta museums sektion för taxidermi och uppstoppningar är en workshop för observation och inlärning av tekniken om att bevara djurs naturliga figurer. Detta museum har två biografer, en utan tak och en med tak, där man kan titta på filmer som relaterar till vildliv.

 

Det nationella juvelmuseet (Mouzeh-ye Javaherat-e Melli)

Historian för Irans nationella juveler hör till safavidernas tid och grundades m.h.a. statskassan, alltså förmögenheter som var separata från kungens personliga egendomar. Detta museums värdefulla verk är bl.a. Darya-ye Nours rosafärgade diamant, som klassificerats i 37 delar av skatten och väger 182 carat (36,4 gram), och Påfågelstronen, som byggdes i tolv separata delar med 26 733 bitar av juveler under Fath-Ali Shahs tid. Nasir al-Din Shahs världsklot, en bit ädelsten som specificerats i sydöstra Asien och England med diamant och i Indien med ljus rubin, skurna bitar av turkos sten från Khorasan och även stora pärlor från Persiska viken har använts i dess konstruktion.

 

Reza Abbasi museum (Mouzeh-ye Reza Abbasi)

Reza Abbasi museum, som fick sitt namn under ett högtidlighållande av en skicklig målare på safavidernas tid, har två salar för tiden innan islam och en sal med islamisk konst.
Andra historiska byggnadsverk i provinsen som kan nämnas är bl.a. Skönkonstmuseet, Nationella palatsmuseet, Militära palatsmuseet, Pärlpalatsmuseet, Gröna museet, Marmormuseet, Marvi skola och herrgård, Shams al-Emareh, Ibn Babawayhs begravningsplats, Zahir al-Davleh, Sankt George kyrka, Evangeliska kyrkan m.m.

 

Souvenirer och hantverk

Provinsens hantverk är enligt följande: Ciselering på mässing och brons, träsvarvning och korgflätning, khatam, glasblåsning, skärning och målning på glas, mattvävning, målning på läder, batik, krukmakeri, bastvävning, täckvävning, lädertillverkning och handvävning. Jajim och kelim, väskor, ryggsäckar, säckar, sadelväskor, bergsgrönsaker, dough från Damavand, souhan från Rey, vindruvor och russin från Shahriar räknas tillhöra provinsens souvenirer.

 

Malek bibliotek och nationalmuseum (Mouzeh va Ketabkhaneh-ye Malek)

Detta museum innehåller salar, ett bibliotek, ett mikrofilmsrum, ett läsrum och ett servicecentrum för datorer. Detta museums verk är enligt följande: Ull- och sidenmattor från qajardynastins tid, guld- och silvermynt från akemenidernas tid till qajarernas tid, bord och stolar i trä, pennskrin i trä och tavlor från safavidernas tid till qajarernas tid och olika sorters handskrifter, frimärken och böcker.

 

Lokal mat

På grund av mångfald och etnisk sammansättning består provinsen Tehrans lokala mat av olika sorters kebaber, såsom shami kabab (köttbullar), kebab med ris, kabab-e hosseini och grillat lamm, abgousht, koufteh, olika sorters khouresh och ash och örtris med fisk m.m.

 

Lokal musik

Provinsen Tehran, och speciellt staden Tehran, är centrum för regeringen och fokus för uppkomst av olika iranska kulturer. I dagsläget är provinsen Tehran centrum för expansion och distribuering av persisk musik, speciellt traditionell musik (mugam) och modern musik. Var och en av de emigrerande folkgrupperna har även fört med sig sina egna kulturer och musik till denna region, och av just denna anledning kan man finna olika sorters azerbajdzjansk, kurdisk, lurisk, gilagisk, khourasansk, sistanisk, bandarisk musik m.m. i olika delar av provinsen Tehran. Ta’zieh (kondoleans för Imam Husseins (fvmh) martyrskap) är tehranbornas viktigaste och äldsta traditionella teater som spelas varje år under månaden muharram och safar på olika platser, och många är intresserade av det. Konstnärliga och moderna uppvisningar och teatrar spelas även i staden Tehrans stora salonger varje dag och de fyller turisters fritid på det bästa sättet.

Comments are closed.