Alborz

Provinsen Alborz är Irans 31:a provins och har en area som motsvarar 5121,694 km2 enligt landsuppdelning. Provinsen Alborz är just nu en av Irans provinser vars räkning för dess etablering godkänts och skickats till det islamiska sammanslutningsrådet under regeringsstyrelsens möte den 12 Bahman år 1388 (21 januari 2010). Detta trädde sedan i kraft officiellt den 7 Tir 1389 (28 juni 2010) med det islamiska sammanslutningsrådets godkännande. I denna modell togs det till hänsyn om förslaget om Karaj som centrum i provinsen.

Denna provins är belägen nedanför bergskedjan i Alborz Markazi och 20 km ifrån provinsen Tehran. Provinsen Alborz gränsar till provinsen Mazandaran i norr, provinsen Markazi i söder, provinsen Qazvin i väst och provinsen Tehran i öst. Vädret i provinsen, som påverkas av bergskedjan Alborz, har kalla vintrar och milda somrar. Provinsens södra del har ett torrt och varmt väder eftersom det ligger nära öken. Detta räknas som denna regions speciella egenskap då den å ena sidan sträcker sig till Alborz bergskedja och å andra sidan sträcker sig till kanten av en av Irans torraste öknar. Detta är även p.g.a. existensen av naturliga ojämnheter som bildats av djupa dalar och vidsträckta öknar vilket också lockar besökare till sig med dess lämpliga vegetationstäckning och blomstrande trädgårdar.

Staden Karaj är centrumet i denna provins och räknas som Irans femte mest befolkade stad efter städerna Tehran, Mashhad, Esfahan och Tabriz. Karaj tillhörde Mazandaran under en period och Rey under en period. Ibland räknades den tillhöra Taleqans byar eller Shahrestanak. Fram till mongolernas anfall tog karavaner oftast en väg genom Sagzabad och Shahriar till Rey.

Under islams medeltids århundraden och efter det, speciellt under de safavidiska kungarnas sista period då Tehran blev hovets regeringssäte, uppmärksammades vägen Qazvin-Karaj-Tehran och med hög sannolikhet hör Karajs safavidiska pensionat till just denna period. Under qajardynastin, speciellt under Fath-Ali Shahs och Naser al-Din Shahs tid, uppmärksammades Karaj av Soleiman Eskandari p.g.a. dess grannskap till huvudstaden och att den var belägen på kommunikationsvägen mellan Soltaniyeh och Tabriz och han byggde Soleimaniyeh palats där. Det var under just denna tid som många soldater passerade området och satte fast anteckningar från sig själva på platsen. Under denna period blev Karaj känd som en del av huvudvägen mellan Tehran och Qazvin.

Karaj kommer från ordet Karraj, som betyder skrik och rop, eftersom man brukade skicka meddelanden med eldsignaler från eldtemplets kulle, Kelaks berg, Shahrestanaks dotters fästning och Gahur slott i Eshtehard under somrarna och på detta sätt blev man informerad om fienders attacker vid krig. Det är möjligt att namnet Karaj var Karraj på den tiden, och i olika böcker har det även nämnts att termen Karaj kommer från ordet Karaz, som betyder utlöpare.

Eftersom provinsen Alborz tagit emot emigranter har den en blandning av olika folkgrupper. Bland de folkgrupper som bor i Karajs kommun kan folkgrupperna lurer, kurder, gilaker, yazder, turkar, mazandaranier och khuzestanier nämnas. De bor utspritt i olika delar av provinsen och pratar även sina egna språk. Men Karajs folks originaldialekt är karaji-dialekten. Majoriteten av provinsen Karajs invånare är tolv-imam-shiamuslimer.

 

 

Geografisk position

Provinsen Alborz är Irans 33:e provins och ligger väster om Tehran och söder om bergskedjan Alborz sluttning. Denna provins bildades officiellt efter det islamiska samlingsrådets beslut den 7 Tir år 1389 SH (28 juni 2010). Den nya provinsens namn kommer från bergskedjan Alborz, som täcker en viktig del av den i norr. Staden Karaj är centrum i provinsen Alborz. Dess viktiga städer är bl.a. Taleqan, Savojbolagh och Nazarabad.

 

Väder

Generellt sett är det fuktigt och kyligt väder i provinsen Alborz p.g.a. att den ligger vid norra delen av Centrala Alborz, mellan Alborz kurviga dalar, Chalus dal och Karajs flod.

 

Historia och kultur

Provinsen Alborz är en del av det antika Persien och Medien. P.g.a. att denna provins ligger nära tre centrum; landsområdena bredvid Kaspiska havet i norr, Qazvins region i väst och Rey i öst, har den varit med om många händelser och förändringar. Historiska dokument och källor och antika verk talar alla om att detta område bebotts under perioden innan islam. Hamdallah Mustawfi, från 700-talet AH, ansåg att ”Kan” och Karaj tillhörde Taleqans provinser och vid nämnandet av Persiska Iraks floder nämnde han en flods namn vars egenskaper exakt går att matcha med Karajs flod.
Då Agha Mohammad Khan Qajar utropade Tehran som landets huvudstad blev Karaj mer utvecklat och viktigare dag för dag p.g.a. dess grannskap med huvudstaden, på sådant vis att man kan säga att denna regions mest magnifika period var under qajardynastins tid, och speciellt på Fath-Ali Shahs och Naser al-Din Shahs tid.

 

Khor vattenfall

Ordet ”khor” är en förkortning av ”khorshid” (sol). Med en altitud på 2800 m.ö.h. ligger Khor by i sluttningen väster om Gandom Chal berg i början av vägen mot Chalus, innan Karajs damm, och har en unik natur. Khor vattenfall, som hör till Irans speciella naturområden, är 60 m högt. Andra historiska och turistrelaterade centrum som kan nämnas i provinsen är bl.a. Atashgah (ett zoroastriskt eldtempel), Dokhtar fästning i Shahrestanak, Morad Tapeh bergskedja, det mongoliska tornet Meydanak, Shah Abbasi värdshus och bro, den historiska safavidiska bron i Varian by, kvarlevnaden av steneldtemplet Takht-e Rostam, gravtornet i Kordan by, Heljerd moské, Dr. Mohammad Mosaddeghs hus och bil, Soleimaniyeh palats, stentornet Gachsar, Kor Kabod vattenfall, Ovan sjö, Borj grotta, Yakh Morad grotta, Gachsar tulpanträdgård, skidorten Dizin och Amir Kabir damm.

Imamzadeh Salomo (fvmh)

Imamzadeh Salomos byggnad hör till safavidernas tid och ligger öster om Eshtehard. Imamzadeh Salomo är en av Imam Musa Kazims (fvmh) ättlingar och hans grav räknas som en av regionens kända pilgrimsmål. Imamzadehs byggnad består av en valvingång, en veranda och ett kupolhus.

Asaf-ud-Daula bro

Ca 3 km på vägen från Karaj mot Eshtehard byggdes en bro ovanför Shor flod under Naser al-Din Shah Qajars tid utav Asaf-ud-Daula. Bron är känd som Shor bro eller Shor flods bro.

Shah Abbasi värdshus

I den centrala delen i staden Karaj och sydöst om Towhid rondell kan man skåda en vacker historisk byggnad som liknar Esfahans historiska byggnadsverk väldigt mycket. Denna byggnad av sten och tegel har en yta på ca 3000 m2 och är ett värdshus som hör till safavidernas tid. Den byggdes mellan åren 1078-1109 under den safavidiske Suleiman Shahs, son till Shah Abbas II den store, tid. Detta värdshus (karavansara) byggdes först i formen av en viloplats för karavaner, budbärare och deras riddjur, precis som det är tydligt från dess namn. Denna byggnad har 21 rum med verandor där resenärer kan vila och fem lastplatser för last och varor och även ett alternativ för karavanresenärernas sällskap och vakter. Detta populära värdshus omvandlades till en militärbas under början av qajardynastins tid. På den tiden kallade man fortfarande denna typ av garnison för fästning. Anledningen till att Abbasi värdshus omvandlades till en militär fästning var att bilar successivt började ersätta riddjur på den tiden, och även att det var i närheten av Tehran, som moderniserades med ett högre tempo jämfört med andra städer. Därmed ansåg qajarkungarna att existensen av ett sådant värdshus inte var speciellt nödvändigt och att det var bättre att det skulle förändras med tanke på tiden.

En bild inifrån Sulaymaniyah palats

Hantverk & souvenirer

Kelim, träskulpturer, läderartefakter, keramik, statyer, sydda hantverk, traditionella musikinstrument, smidd konst, glas och stentextil är några av Alborz souvenirer.

 

Lokal mat

Provinsen Alborz lokala mat består bl.a. av olika sorters kötträtter, Eshkene, Kalle Joosh, Damak, Sir Mast Polo (Ris med vitlöksyoghurt), olika sorters tjocksoppa (Ash Reshteh (nudeltjocksoppa), Jow Ash (korntjocksoppa), Balqur Ash (bulgurtjocksoppa), Gandom Ash (vetetjocksoppa) och Torsh Ash (sur tjocksoppa)), Kashk va Do polo, Dal Adas, Reshteh Polo (nudelris) och Kaman Gosht Khoresh.

 

Lokal musik

Denna musik har funnits sedan lång tid tillbaka på boplatsen för olika folkgrupper och av just denna anledning är regionen rik på traditionell musik. Lokal musik och mugammusik inkluderar för det mesta denna provins traditionella musik. Bland provinsens lokala musikinstrument kan tonbak, santur och kamancheh nämnas.

Comments are closed.