Esfahan

Provinsen Esfahan har en area motsvarande 107017,646 km2 och är belägen i Irans mitt i ett bördigt och välsignat landskap. Majoriteten av dess städer och byar är resultatet av den bördiga och rinnande floden. Provinsen har ett ökenklimat eftersom bergskedjan Zagros i väst förhindrar fuktens påverkan på de centrala delarna och provinsens östra sida. Populationen i provinsen Esfahan motsvarar 4 879 312 personer.

Staden Esfahan, centrumet i provinsen Esfahans kommun, är belägen i hjärtat i Irans högland med en area på ca 250 km2. Staden Esfahan har varit framträdande vid namnet ”halva världen” sedan begynnelsens tid. Denna stad är ett av få värdefulla globala arkeologiska centrum och många av dess arkeologiska verk har registrerats i listan för historiska verk. Om man talar om denna stads historia sträcker sig dess berättelse till de djupaste sagorna och myterna. Denna stads historia går från en aspekt till Salomo och Noa, och från en annan aspekt presenteras den som basen för smeden Kavehs revolt mot tyrannen Zahhak. Esfahans värde är i sådan grad att majoriteten av världens största encyklopedier tillkännagivit det och forskare såsom Tavernier, Jean Chardin m. fl. har skrivit reseskildringar om dess finheter och yttre och inre glans. Dess civilisations manifestationer såsom dess arkitektur, filosofiska skola och rättsvetenskap är beaktansvärda.

Innan islam, speciellt under sasanidernas tid, var denna region samlingscentrum för soldater (sepahiyan) från Irans södra områden, alltså Khuzestan, Kerman, Fars, Sistan m.fl., som var på väg till krig. Av just denna anledning namngav de regionen ”Espahan”, men efter att araber kom till Iran ändrades namnet för regionen från ”Espahan” till ”Esfahan”. På akemenidernas tid blev inte bara Esfahan vistelseorten för de akemenidiska kungarna p.g.a. att det hade välstånd, snarare omvandlades det till ett av regeringens guvernörssäten. Ptolemy, en geograf från 100-talet e. Kr., gav denna stad namnet ”Espadan”, och sedan sa han att folket i provinsen Esfahan uttalar ordet Espahan som Esfahan på persiska med esfahan-dialekt. Med hänsyn till provinsen Esfahans storlek och att det innehåller flertalet städer och byar är olika dialekter vanliga i provinsen såsom dialekterna kashi, naieni m.fl.. Folket i provinsen Esfahan är muslimer och följer den shiitiska tolv-imam-skolan.

Esfahans musiker har skapat en speciell stil under tidens gång som är känd som esfahani-skolan eller esfahani-stilen. Var än det talats om originell iransk musik under de senaste 50 åren har det talats om Taj Esfahanis namn och hans varma röst. Hans smak i att välja poesi och att kombinera poesi och musik är förbryllande.

Geografisk position

Provinsen Esfahan ligger i Irans mitt på en bördig och väldigt välsignad slätt. Kortfattat kan man säga att majoriteten av dess städer och byar är resultatet av Zayanderud flods strömmar. Staden Esfahan är centrum i provinsen. Ardestan, Kashan, Golpayegan, Nain och Natanz är några av provinsens viktiga städer.

 

Väder

Provinsens väder är måttligt och torrt. Staden Esfahan har ett enastående väder och fyra regelbundna årstider, och varje årstids början och slut går enkelt att skåda.

 

Historia och kultur

Esfahans slätts position mellan öken och Irans torra centrala berg å ena sidan och dess speciella kommunikativa betydelse och ställning i det vidsträckta Irans centrum å andra sidan har knytit samman dess historia med Irans historia.
Provinsen Esfahan är en av de provinser som har en komposition av olika folkgrupper. Persisktalande utgör majoriteten av provinsens folk, men bakhtiarer, armenier, judar och till viss del azerbajdzjaner är även bosatta i delar av den. Persiska är det vanligaste språket bland provinsens folk och minoritetsspråken armeniska, hebreiska, luri och även georgiska är också vanliga. Expertisa lingvister, poeter och regenter har kommit från eller levt i staden Esfahan.

 

Khaju bro

Kakelsättningens dekorationer och målningarna i rummen på denna bro hör till dess intressanta och sevärda delar. I mitten av

denna bro har en byggnad konstruerats och som varit en safavidisk kungs och hans familjs tillfälliga bostad. Namnet Khaju bro härstammar från ordet ”khwajah” och fick det namnet p.g.a. periodens safavidiska khawajers (stormän) smeknamn.

 

 

Ali Qapu herrgård

Detta är ett speciellt exempel på slottarkitektur från safavidernas tid. Denna byggnad konstruerades på Shah Abbas I:s befallning. Den kände konstnären på Shah Abbas tid, Reza Abbasi, har designat konstnärliga miniatyrer, målningar av blommor och buskar, grenar och blad, fåglars former och olika utformningar i gips i tak och på väggar.
Utformningarna i gips har designats och konstruerats med målet att skapa god akustik för att sånger och röster ska höras på ett naturligt och behagligt sätt. Från denna herrgårds salong kan man enkelt titta på hästpolo, vacker belysning, fyrverkerier och föreställningar i Naqsh-e Jahan rondell.

 

Ashraf salong

Denna salong, som ligger inuti ett kungligt slott, byggdes fullständigt med trä under Shah Abbas II:s tid. Dess tak är plant och har byggts ovanpå höga och tjocka pelare som är täckta av guld.

 

Chehel Sotoun slott

Chehel Sotoun trädgård och slott hör till safavidernas tid och har dekorerats med målningar, speglar och kakel på väggar och tak.

Chaharbagh skola

Denna skola byggdes för undervisning för religionsstudenter under slutet av den safavidiske Shah Sultan Husayns regering.
Chaharbagh skolas dom har dekorerats med vackert kakel och dess fagra dörr med guld och silver, och den är unik i sin klass.

 

 

 

Si-o-se-pol (Allahverdi Khan bro)

Denna bro byggdes och fick Allahverdi Khans namn på den kände safavidiske befälhavaren Shah Abbas I:s befallning. Under safavidernas tid brukade armeniernas ceremoniella fest Ab-rizan eller Ab-pashan (vattenstänkning) äga rum bredvid denna bro. Denna bro räknas tillhöra en av Irans och världens arkitekturiska och brobyggnadsmässiga mästerverk.

 

Naqsh-e Jahan rondell

Runt omkring denna rondell, som hör till safavidernas tid, ligger Imammoskén, Sheikh Lotfollah moské, Ali Qapu herrgård och Qeysarie port.

 

Jonban minaret

Denna byggnad inkluderar ett monument och två minareter. I denna historiska byggnad rör inte bara den andra minareten på sig om man sätter en minaret i rörelse, snarare vibrerar hela byggnaden då.

 

Sheikh Lotfollah moské

Sheikh Lotfollah moské byggdes på Shah Abbas I:s befallning och är en historisk och religiös byggnad som dekorerats med kakelmosaik. Denna moské konstruerades för att hedra Sheikh Lotfollah och för undervisning och bön.

Batlaq-e Gavkhuni

Batlaq-e Gavkhuni är den kändaste dammen i centrala Iran. Med sina bioresurser och forskningsmöjligheter räknas Gavkhuni damm tillhöra en av flyttfåglarnas vinterhabitat och ett av provinsens friluftsområden.

 

Imammoskén

Denna moské ligger i Esfahans historiska rondell. Moskéns dekorationer skapades under Shah Abbas I:s efterträdares tid och moskéns inskriptioner skapades av den safavidiska tidens kända kalligrafer. Det ekar i mitten i moskéns södra stora dom. Stora stenbitar endast i marmor och ädelstenar är några av moskéns intressanta sevärdheter.

 

Vank katedral

Vank eller Amenaperkich katedral är namnet på en kyrka som ligger i området Jolfa i Esfahan. Denna kyrka är en av Esfahans armeniers historiska kyrkor och den byggdes på Shah Abbas II:s tid. Vank betyder storkyrka på armeniska.

 

Hantverk & souvenirer

Provinsen Esfahan är Irans viktigaste hantverkscentrum. Provinsens produktion av hantverk har en avsevärd basar p.g.a. den relativt ljusa turismindustrin. De viktigaste vanliga hantverken i provinsen är mattor, brokad, kalamkari (målad textil), emalj, khatam, träskulpturer, ciselerade och silversmidda hantverk, kvinnosmycken, kakel och keramik som tillsammans med sohan (speciell saffranskaka) och gaz (persisk nougat) räknas som provinsen Esfahans viktiga souvenirer.

 

Zayanderud damm

Denna damm ligger i provinsens bergsområde. Man kan även åka kajak och fiska i dammens sjö. Andra historiska verk och byggnadsverk som finns i provinsen är bl.a. Hasht Behesht (åtta paradis) palats, den historiska trädgården och slottet Fin i Kashan, Borujerdi hus, duvslag, slagfält, Kashans basar, Hajj Mohammad Hossein Malik al-Tujjar (Kungen över alla affärsmän) basar, Hajj Seyyed Hossein Sabbagh basar, Marnan bro, Pol-e chobi (träbron), Jameh stormoské i Ardestan, Gar minaret och Mir Emad moské.

 

Fredagsmoskén i Esfahan

Denna moské är en uppsättning av byggnader och konstverk från perioderna efter att islam nådde Iran.

 

Duvslag

Lokal mat

Bland den speciella lokala maten som lagas i provinsen Esfahans städer och byar kan olika sorters tjocksoppor (Ash-e Haft Qalam (Sju pennor tjocksoppa), Ash-e Shalgham (kålrotstjocksoppa), Ash-e Hobobat (spannmålstjocksoppa), Ash-e Balghur (bulgurtjocksoppa) och Ash-e Jow (korntjocksoppa)), olika sorters Abgoosht (Abgoosht-e Adas (linsköttsoppa) och Abgoosht-e Esfenaj (spenatköttsoppa)), olika sorters soppor (Sop-e Lapeh (soppa av spritade ärtor), Sop-e Nokhod (ärtsoppa) och Sop-e Gowjefarangi (tomatsoppa)), Eshkane-ye Esfahani, olika sorters huvudrätter (Khorak-e Bademjan (aubergine), Khorak-Dastpich (inrullad mat) och Khorak-e Kabab Kado (grillad squash)), Gheymeh Rizeh, Shami Havij, Harireh, Reshte-ye Shir, Tas Kabab Sibzamini (tärnad kebab och potatis), Khagineh med sirap, Dam-Pokhtak, Eslamboli Polo, Kalam Polo (kålris), Segmat, Rob-e anar (granatäppelsås), Keyk-e Kamaj, Haft Torshi (Sju ättikslag) och tiotals andra sorters grytor och efterrätter nämnas.

Lokal musik

Esfahan är en av Irans kändaste musikcentrum som nådde kulmen av blomstring under safavidernas tid och speciellt då Esfahan var huvudstad. Av just denna anledning har den iranska mugammusiken vid namn Bayat Esfahan en viktig ställning i den iranska musiken. Utöver provinsen Esfahans lokala iranska musik spelas även kristen musik i kristna kyrkor. Andra sorters musik i provinsen som hör till Esfahans utkanter kan bakhtiarimusik och azerbajdzjansk musik nämnas.

Comments are closed.